Kort hälsning

Nej vi ska inte börja blogga igen. Jag kan lova att ha bebis tar all ens tid, både den vakna och den sovande. Jag ville bara skicka en kort hälsning medan litens sover (ja han sover.. Fantastiskt!)

Isak växer och blir stor. Nu väger han 5500 g och är 61 lång endast 7 veckror gammal. Han lär väl bli runt 2 m. som pappa sin?

Vi har kämpat på med kolik sedan vecka 3 och dessutom fått besök av två mycket obehagliga andningsuppehåll. Det blev till att åka ambulans till Sacchska Barnsjukhuset för två helger sedan. Faran är över och vi får bra hjälp på Dagvården på sjukhuset. M och jag är trötta och kämpar på men det är värt allt!!!

Isak hälsar ;-) och ler ett snett leende.

En ny början men också ett avslut...

Inlägg 804

När jag började blogga var jag singel med stort S. Bodde i en tvåa med kokvrå och spenderade helgerna som singlar mest gör. Ut fredag eller lördag eller både och och hemma med lite bakisångest på söndagen. Efter en vadslagning träffade jag min älskade M på nätet november 2005 och kärleken var ett faktum. Singelmingeltjejen blev Superquinnan.

Ett år senare stod vi i kyrkan och lovade varandra "I nöd och lust" (mycket av båda har det blivit) och att stötta varandra genom det som livet har att erbjuda. Resan mot allt det jag lever i idag hade bara börjat. Ni har följt vår väg genom sjukskrivning, förlovning, köp av lägenhet, försäljning av lägenhet,köp av hus, första våren i huset, tankar om allt mellan himmel och jord och min strävan efter att bli bättre i min fibro och värk.

Sedan kom det lyckliga beskedet att en Mini växte i magen och ni hejade på. Vi köpte kombi och satte in månadssparande på ICA kortet. Jag kände bara: OJ!!! Vad vuxen jag blev. Men också att det var så rätt. Tiderna förändras och med det får man fokus på nya saker.

Nu kommer Superquinnan gå i graven för att bli en helt vanlig mamma och fru.

Tiden och engagemanget finns inte kvar och ska jag vara helt ärlig så är det jag började blogga om "över". Singelskapet och graviditeten. Nu är ju Isak här och "My mission is over".

Jag vill tacka er alla för alla fina ord och stöttande under dessa år.. En del av er har hängt med sedan "MSN Spaces" tiden.. Inga nämnda inga glömda.

Hur avslutar man nu en resa som denna? Jag brukar inte säga hej då det låter så sorgligt.

Jo. Bloggen kommer ligga kvar ett tag för jag ska kopiera ALL text och göra bok men inga nya inlägg kommer att komma.

HA DET NU GOTT OCH ALL LYCKA TILL ER ALLIHOPA! Isak hälsar och tackar för alla gratulationer och hejarrop.

Gråter jag en tår? Ja tammejsjutton.. Typiskt nyblivna mammor ;-)

Utvecklingsperiod

Så var lillprinsen som förbytt. Gnällig, ledsen, klängig och bestämd. Har mer behov av närhet och uppmärksamhet.

Vi visste att det skulle komma ;-)

En liten kropp som växer gör ont. Dagarna är långa och de kvällsruntiner vi hade fungerar inte alls. Paus i bloggen tills denna period är förbi känns mest rätt för Isak. Vi hörs!

konflikter

Jo då det uppstår lite diskussioner här hemma nu när liten är här.
Man är trött, sliten och mestadels hungrig och det är klart att det märks i relationen. Den som säger annat ljuger ;-)

Lugnet

Jag trodde att jag skulle känna en massa krav och måsten när lillen var här men jag känner allt annat än just det.
Jag mår förhållandevis bra. Fibron är ganska snäll förutom i händerna som värker som tusen nålar mestadels. Lite jobbigt är det med amningen för att jag får ont men amningskudden är en räddare i nöden om jag inte ligger ner.
Jag känner inte att jag vill "ut och fika" men så är jag inte heller sån i vanliga fall. Jag älskar att vara ute och promenera med Isak och tar gärna mot besök någon gång i veckan, om det passar oss och om orken finns (bristvara då och då) Vi visste att skaffa barn med min sjukdom skulle bli lite annorlunda, lite mer i behov av vila. Men det fungerar bra och jag är glad att vi tog beslutet att inte avstå från barn.
Faktum är att jag inte alls egentligen har stort behov av besök. Jag gillar den här tiden som den är.
VI, vårt hem, vårt barn, vår lunk.
Och det är så skönt att det bara får vara så utan att nån tycker nåt. Och skulle nån tycka nåt så är det hos dem problemet ligger. När man får barn händer nåt obeskrivligt. HELA LIVET FÖRÄNDRAS. Och jag måste säga till det positiva.
Vi lever efter Isaks tider och behov och det gör mig lugn.

3 veckor

I går blev Isak 3 veckor gammal. Vad händer med tiden? Nästa fredag är han ju en månad!!!!

Nu på kvällen har han det såå bra hos pappa i Babybjörnen. Ett riktigt sömnpiller...

Skriknatt

Ja i natt var det inte roligt. Isak höll oss vakna till 3 tiden och då och då kändes det som tiden stod still. Känslan av maktlöshet är stor och det kniper i hjärtat när ingenitng hjälper. Vi somnade av ren utmattning allihop tillslut. I dag öser regnet ned och vi är hos min mamma och gosar in oss. M har passat på att städa hemma men har nyss kommit hit och vi ska fika allihopa.

3 veckor i dag!

Ojojoj.. han växer lilleman. 4305 g och 54.4 cm lång. På 20 dagar!!

Inte konstigt att han äter som en häst och sover som en stock ;-)

Jag kände mig glad och stolt när jag fick beröm av sköterskan för att det fungerar så bra med amningen. Men var tar tiden vägen? Nu har Isak varit hos oss i tre veckor redan.

Det är väl för att man går i ett kärleksrus här hemma som man inte har koll på dagarna eller så är man helt enkelt för inne i blöjbyten och kräk att man inte orkar annat?? ;-)

I går hade vi premiär på bad i balja och bära i Baby Björn. Isak älskade båda sakerna.

Ny dag, ny bebis

Som sagt den ena dagen är inte lik den andre. I går somnade liten utmattad och gråtig i min famn med lillfingret i munnen.
Jag åt fisk och ris i sängen ur djup skål med sked.. Alltid kul med nåt nytt.. Hihi... I natt testade vi en ny grej. Isak fick sova bredvid mig och slapp baby nästet mellan oss. Åt var tredje timme, liten sov som en prins ;-) Bytte blöja i sängen och familjefriden var ett faktum! Man får ta det dag för dag. I dag BVC och jag hoppas liten väger 4 kg.. Vi får se.. Nu sover liten i vagnen och är tvättad och påklädd fär dagen, jag ska duscha...

Det är mycket nu...

Snittet vätskade sig och blödde lite. M fick åka till Apoteket IGEN...
Tjejen i kassan log och sa: "Ja det är mycket med att vara småbarnsförälder".
Trots alla omställningar och nya rutiner (eller kanske inga rutiner ;-) ÄLSKAR vi detta.
Han är mer än vi någonsin önskat oss och det är så underbart! Han tittar på oss med sina stora blå ögon och det är bara ren kärlek...

Bokat dop

Nu har diskussionerna haglat tätt från några i släkten: "VADÅ, ska ni inte ha dop??"
Joo vi ska ha dop men inte en stor baluns med gudstjänst och fika och smörgåstårta och lillkillen iklädd vit klänning. Att folk inte kan låta bli att lägga näsan i blöt?? Men så är det ju när man fått barn, alla ska ha åsikter om ALLT och ge en tips och råd. Man får stänga av och låta det rinna av en. Annars blir allt en fight.
Valet är upp till var och en som med allt annat.
Vi vill att Isak ska bli döpt men för oss räcker det att vi som familj går upp och gör det själva.
Det senaste året har varit fullt upp för oss med flytt, bröllop, sjukdom, strul med försäkringskassa och annat kämpande.
För en gångs skull ville vi bara hålla det enkelt.
Isak ska bli upptagen i församlingen och få välsignelse.
Men.. Man kan inte göra alla nöjda. Så idag känns det bra när jag bokat en doptid i november för bara oss.

BVC

Nu ska vi iväg på första besöket. Ska bli så kul att få se hur han växt...

Det går i ett

Vart tar tiden vägen? Man har ingen koll på dag eller ens tid.
Bubblan är bekväm men hur ska vi hinna med att komma ut några längre utflykter? ;-)

Vacker solig dag

Besök av morbror idag med familj. Fick två böcker och massor av gos. Storkusinen som är född i april tittade lite på Isak och undrade nog vad det var för liten parvel.
M och jag var ute och gick 30 minuter idag! Rekord!! Jag känner mig mer och mer pigg. Foglossningsbesvären sitter ju kvar men blir bättre och bättre.
Skönt att vi har lite rutiner här hemma med att tvätta, ladda och tömma diskmaskin samt att äta.
M var iväg till apoteket idag och köpte Minifom efter rekommendationer från alla håll och kanter. Sen blev det Ica Maxi också så nu är frysen full med mat som går snabbt att ordna.
Börjar tänka på hur det ska gå när M börjar jobab nästa vecka?
Blir ledsen när jag tänker på det. Ska jag klara allt detta själv tänker jag?
Jag är ju inte helt rörlig. "Marktjänsten" ska jag inte engagera mig i alls har M bestämt sagt till mig så det tänker jag inte. Jag ska sova när Isak sover och vara vaken när han är. Det är nåt vi inte är inne i ännu.
Nu vankas middag, liten sover nybytt och mätt!

Micropaus

Mannen och liten ligger och snusar i sängen.
Jag tar mig en kopp te, går in och signerar räkningar på banken, skickar ett mail till en kompis, läser lite bloggar som hastigast. Påminner migs jälv om att moderskapsityget måste på lådan idag. Annars kommer inga pengar ;-)
I natt har jag ammat var 3:e timme, det känns helt okej. Jag sover när liten sover. M får fortfarande sköta nattblöjbytena. Jag har som mest ont då.
Den här upplevelsen är så stor. Kärleken vi har till Isak är obeskrivlig. Vi kan inte titta oss mätta på den där lilla buddhan som växer och utvecklas.
Under de 6 månaders om jag haft foglossningen har tankarna på att om något skulle gå fel snurrat många gånger i mit huvud.
Men så låg han där på mitt bröst och det var det vackraste som någonsin skett.
det blev lite av en chock. Jag hade nog aldrig trott att han skulle vara utan fel.
En hörsel som fungerar, min mjölk som finns där för han och en kropp med allting på.
Jag ska skriva en förlossingsberättelse. Så ni får veta min och M:s upplevelse när vår son kom till världen.
Nu ska jag gå in till min familj och krama på dem.
De är mitt allt. Mitt liv.

Rörelser

Nu har jag levt med bebbe i magen i nästan 9 månader.
Just nu känner jag nog allt han gör där inne. Ibland kan jag känna hans små händer krafsa på min insida längts ned mot ljumskarna.
Fast oftast är det ju den där lilla mysiga hälen eller foten som sveper fram och tillbaka på höger sida och som fortfarande kan ge mamma en bra känga! Hickan kommer och går.
Jag kommer sakna magen, jag vet det. Jag kommer sakna att ha en bebis i magen.
I går sa M till mig att: "Det där är jag avundsjuk på.. Att du fått känna närvaron av vårt barn så mycket".
Han har ju varit totalt närvarande i allt detta och gosar och pratar så ofta han kan med magen.
I går träffade vi min mormor och morfar och Isak bjöd på show. Han sparkade båda två på handen och lät dem veta att han är en riktig liten vilding.
Morfar skrattade så han kiknade. Det kändes så bra.

Längtan

Dagarna går bara till att ladda energi och att drömma både realistiska och antagligen mer orealistiska drömmar om hur livet snart ska förändras för oss.

Jag har en grundinställning och det är att allt kommer bli allt annat än man tänkt sig och att man får ta dag för dag. Vi ska lära känna en liten individ och mer viktigt; Han ska lära känna oss och det kommer ta tid.
Rutiner är ett ord som vi inte ens har i tankarna ;-) till en början.
Sömnen kommer väl vara störd ett bra tag framöver och amningen kommer vara jobbig.
Vi har redan sagt ifrån för besök innan vi känner att vi landat någorlunda. Det är helt upp till var och en. Men vi behöver bara få vara själva och stänga oss inne i bubblan.
För mig känns det som slutet på ett långt långt löparpass med en massa uppförsbackar, bärandes på 15 extra enliters mjölkpaket, svettandes och med värk.
Jag ska få tillbaka min kropp (förstår mig rätt..) och kunna börja med stabilitetsträning och akupunktur hos sjukgymnasten igen, sakta men säkert. Min foglossning kommer inte bara gå över av sig själv.

Första veckan efter hemkomst får bara våra föräldrar komma (inga syskon eller vänner ) en kort stund. Och vi bjuder inte på fika och tilltugg. Det får dem ta med sig själva. Och det har de redan accepterat.
De flesta vet ju själva hur det varit.
Vi behöver landa, utan måsten.

Jag önskar att jag kunde berätta för er alla vilket datum vi fått men det känns fel så därför låter jag bli.
Jag lovar att det inte är alltför länge. Titta på bebisen uppe på räknaren....21 dagar kvar till ord. BF.
M jobbar nu halvdagar och är hemma och assisterar mig som en god make bör.

Stilla väntan

Jag har inte så mycket att blogga om just nu så jag känner att det är dags för ett litet blogguppehåll.
Vi går bara och väntar här hemma som ni vet och min otålighet är enorm.
Jag och M pratar mycket om Isak och vår längtan efter han. Vad vi står inför vet ingen av oss men det vi vet säkert är att det blir den största upplevelsen någonsin, full av kärlek!

Jag LOVAR att så fort vi har några bebisnyheter hör vi av oss.

Men jag kommer kika runt hos er lite då och då. Klarar mig inte utan era bloggar.

Kram på er!!

Bilden är från nyår 2006 då jag drack gott Amaronevin och champagne med min älskade för sista gången på ett tag. Då var jag gravid men vi visste inte om det... 11 dagar senare började resan!

Oro

igen.. Kan man aldrig bara få vara?
I går var vi ju hos BM. Och mitt SF mått hade ju inte förändrats något sedan senaste besöket den 24/7. Min BM Sofia sa att det kan bero på att olika BM mäter olika, att vår bebbe nu ligger långt ned och ihopkrupen. Vi har ju varit hos två andra BM än henne under semestern och det påverkar säkert. Jag har ju alltid legat över medelkurvan men nu låg jag under den men inte under den lägsta, så nån fara på taket verkar det inte vara. Man tar bara en extra koll om en vecka.
Hur som helst kände jag mig coollugn i går på dagen och kvällen och tänkte inte alls på detta med att min mage inte växt.
Men under natten har marorna satt sig hårt i tankarna.
Tänk OM Isak inte har tillräckligt med fostervatten eller om flödet i navelsträngen minskat??
Jag orkar inte oroa mig!!
Nu ska vi tillbaka nästa tisdag och mäta magen och OM SF måttet ligger under kurvan får vi gå på UL.. Igen.... Har för mig att de flesta tillväxtultraljuden visar att allt är normalt.
Jaja, nu är det inte lång tid kvar men vi behöver verkligen inte mer att bära på...

Mysbilder

Sånt som jag tänker på just nu när jag vill ha motivation.