torsdag, oktober 04, 2007

En ny början men också ett avslut...

Inlägg 804

När jag började blogga var jag singel med stort S. Bodde i en tvåa med kokvrå och spenderade helgerna som singlar mest gör. Ut fredag eller lördag eller både och och hemma med lite bakisångest på söndagen. Efter en vadslagning träffade jag min älskade M på nätet november 2005 och kärleken var ett faktum. Singelmingeltjejen blev Superquinnan.

Ett år senare stod vi i kyrkan och lovade varandra "I nöd och lust" (mycket av båda har det blivit) och att stötta varandra genom det som livet har att erbjuda. Resan mot allt det jag lever i idag hade bara börjat. Ni har följt vår väg genom sjukskrivning, förlovning, köp av lägenhet, försäljning av lägenhet,köp av hus, första våren i huset, tankar om allt mellan himmel och jord och min strävan efter att bli bättre i min fibro och värk.

Sedan kom det lyckliga beskedet att en Mini växte i magen och ni hejade på. Vi köpte kombi och satte in månadssparande på ICA kortet. Jag kände bara: OJ!!! Vad vuxen jag blev. Men också att det var så rätt. Tiderna förändras och med det får man fokus på nya saker.

Nu kommer Superquinnan gå i graven för att bli en helt vanlig mamma och fru.

Tiden och engagemanget finns inte kvar och ska jag vara helt ärlig så är det jag började blogga om "över". Singelskapet och graviditeten. Nu är ju Isak här och "My mission is over".

Jag vill tacka er alla för alla fina ord och stöttande under dessa år.. En del av er har hängt med sedan "MSN Spaces" tiden.. Inga nämnda inga glömda.

Hur avslutar man nu en resa som denna? Jag brukar inte säga hej då det låter så sorgligt.

Jo. Bloggen kommer ligga kvar ett tag för jag ska kopiera ALL text och göra bok men inga nya inlägg kommer att komma.

HA DET NU GOTT OCH ALL LYCKA TILL ER ALLIHOPA! Isak hälsar och tackar för alla gratulationer och hejarrop.

Gråter jag en tår? Ja tammejsjutton.. Typiskt nyblivna mammor ;-)

18 kommentarer:

Verbal Kint sa...

Ha det gott själv och lycka, lycka till med allt!
Gråter jag en tår? Jajemensan! Typiskt... mig.

Kajsa sa...

Många kramar och ha det så bra framöver, alla tre. Har varit kul att få följa med den lilla tid jag varit här. Du verkar så himla bra på att prioritera det som är viktigt i livet, så detta är säkert rätt beslut. :-)

Marita sa...

Det kanske är töntigt att bli ledsen för att en blogg stänger, men det skiter jag i! Jag BLIR ledsen, jag kommer sakna dig en massa - och mini-Isak också. Jag hoppas att ert liv fortsätter bjuda på lycka och glädje. Ha det jättebra! Kram från mig & en kladdig puss från Mira.

e sa...

Trist att du slutar blogga men jag förstår dig. Tack för att jag har fått följa er. Om du vill ta en barnvagnsfika och om du börjar blogga igen får du gärna maila. Lycka till och stor kram!

Anna sa...

Jag kommer sakna dig så. Nu får vi helt enkelt bli bättre på att upprätthålla kontakten i vardagen. I verkligheten.

Stort tack för att jag fått följa dig ända hit - jag släpper dock inte iväg dig, bara så du vet!

KRAM och sorgset hejdå...

Mange sa...

Gud så tragiskt. Jag har hängt med i denna blogg ganska länge och även fast jag har varit i en annan sits än de flesta av dina läsare, har jag kunnat ta åt mig mycket av det du skrivit.

Jag önskar er all lycka i framtiden.

Och ska du lämna vissa frågor hängade i luften nu när du tänker sluta? Du pratade om att ni skulle starta en business förut, vad jag förstod babyrelaterad? Är det fortfarande hemligt vad det är?

Kram

Anonym sa...

Men Millan! Vad ska jag nu läsa varje dag?! ;)

Tycker det är jättetråkigt att du slutar blogga! Det var ett tag sedan vi "hittade varandra" på Spaces så nu känns det som att en god vän (om så bara på nätet) försvinner.. Hoppas att vi kan hålla kontakten via mail!

Stor kram!

Emm sa...

Jag tänker inte börja böla. Ska ta detta som en vuxen kvinna.....
*snyft*
Men jag har dig på msn och jag hoppas att du mailar mig om hur du har det med lilla Isak. Vore trist att tappa kontakten helt. Och om du någongång saknar singellivet är det bara att besöka min blogg så ska du få din beskärda del ;-)
Massor av kramar och på återhörande!!!!

Lena sa...

Meh! Vad tråkigt! Jag hoppas ju iofs på att få träffa dig och minigrisen snart irl men ändå...

Glimra sa...

Nej nej nej! :( Jag blir ledsen, jätteledsen! Men, givetvis förstår jag dig, att jag blir ledsen är ur en rent egoistisk synpunkt. :) Klart du gör rätt, dina krafter ska du lägga på familjen och inget annat. Ta hand om er alla tre. Massor av kramar från Glimra (som läst allt du skrivit sen jag hittade dig!). Om du startar en ny blogg någon gång - let me know!

Anonym sa...

Åh nej vad tråkigt! Gråter också en liten tår... Känns himla trist att inte få hänga med dig och dina tankar varje dag.

Men man ska gå på magkänslan och känns det rätt är det rätt, sådetså.

Tack tack tack för att jag fått hänga med så här långt! Det har varit fantastiskt att få följa din resa mot bebis och familjeliv.

En STOR kram till hela familjen!

Matt sa...

Känns som man förlorar en vän.
Lycka till med allt.

Anna sa...

Vad tråkigt att du slutar blogga, men vi måste hålla kontakten via mail och kanske ses som vi pratat om.

Kram

vic sa...

Lycka till med nya bloggfria livet. och kommer lusten tillbaka att skriva så läser jag gärna om era dagar och Isaks framsteg!

massa kramar från oss

Anonym sa...

Det har varit helt fantastiskt att följa dig och er. Lite känns det som ett lyckligt filmslut. Välkommen tillbaka när som helst! Önskar er all lycka! Kram!

Anonym sa...

ja du milla , det är konstigt det där med avslut :-) mitt bloggande har ändrats mkt med åren från det att jag började blogga hösten 2001, aldrig har det varit så "farligt" att blogga som nu. Ens världsbild förändras ju också en del när man får barn och med den ens preferenser.
Önskar dig ett härligt bloggfritt liv.... undrar ändå ... varje gång jag själv slutat blogga har alltid suget kommit tillbaka efter ett par månader igen ;-)
ha det gott
*kram*

Att vara mamma sa...

Förstår ditt beslut, jag funderar ibland också på att sluta. Jag vill önska dig lycka till med Isak och allt annat i livet! Det har varit roligt att läsa din blogg.

Sabina sa...

Oj vilket fint inlägg och jag ryser, vilket svårt beslut att ta.

Ha det bäst och tack för att vi har fått följa din resa från singelmingel till superquinna.

Kram//S