söndag, september 30, 2007

Lugnet


Jag trodde att jag skulle känna en massa krav och måsten när lillen var här men jag känner allt annat än just det.
Jag mår förhållandevis bra. Fibron är ganska snäll förutom i händerna som värker som tusen nålar mestadels. Lite jobbigt är det med amningen för att jag får ont men amningskudden är en räddare i nöden om jag inte ligger ner.
Jag känner inte att jag vill "ut och fika" men så är jag inte heller sån i vanliga fall. Jag älskar att vara ute och promenera med Isak och tar gärna mot besök någon gång i veckan, om det passar oss och om orken finns (bristvara då och då) Vi visste att skaffa barn med min sjukdom skulle bli lite annorlunda, lite mer i behov av vila. Men det fungerar bra och jag är glad att vi tog beslutet att inte avstå från barn.
Faktum är att jag inte alls egentligen har stort behov av besök. Jag gillar den här tiden som den är.
VI, vårt hem, vårt barn, vår lunk.
Och det är så skönt att det bara får vara så utan att nån tycker nåt. Och skulle nån tycka nåt så är det hos dem problemet ligger. När man får barn händer nåt obeskrivligt. HELA LIVET FÖRÄNDRAS. Och jag måste säga till det positiva.
Vi lever efter Isaks tider och behov och det gör mig lugn.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är precis så det ska vara! Lugn och ro ger harmoni.. Kram!

Anna sa...

Bra skrivet! Skönt att det går så bra och att du mår förhållandevis bra.

e sa...

Vad härligt att du har hittat lugnet och att allt fungerar. Det är en underbar tid (för det mesta när det inte är tex magknip ;) och ett stort priviliegium att få vara hemma med sin bebis. Stor kram!