söndag, januari 27, 2008
Ha det gott och just det.. Vill du fortsätta läsa om Isak och oss maila mig på singelmingeltjejen@gmail.com. Jag kommer endast godkänna välbekanta och trogna läsare.
KRAM
fredag, januari 25, 2008
tisdag, januari 22, 2008
söndag, januari 20, 2008
fredag, januari 18, 2008
onsdag, januari 16, 2008
onsdag, januari 09, 2008
Krasch
Det vet ju alla att bebisar sover när det behagar dem. Men nu börjar faktiskt jag att se ett mönster.. Jag kan lägga mig med han på eftermiddagen bredvid mig i sängen, ge han nappen och gose Kossan och han somnar! Okej okej. Allt detta gäller ju bara tills det förändras.;-) men man njuter så länge det bara går.
måndag, januari 07, 2008
lördag, januari 05, 2008
Framsteg
Okej okej. Det blir väl ett inlägg då och då men förvänta er inget.. Nu vill lilleman sitta i vagnen, snart 4 mån. Gammal. Han jollrar och skrattar åt det mesta. Tyvärr börjar tänderna klia redan men som tur är kan det ju dröja innan de tränger fram. Och jag måste erkänna att det är ett hårt jobb med att ha bebis i egen säng. Det är ju inte bara att lägga han ned och han somnar.. Sen äter han var tredje timme på natten. Nu väger klumpen 7205 g! Matvrak. Och nu är klockan.. Snart åtta och här ligger man i sängen så trött att det ringer i skallen. Men fantastiskt är det!
lördag, december 22, 2007
Allt väl


lördag, oktober 27, 2007
Kort hälsning

Nej vi ska inte börja blogga igen. Jag kan lova att ha bebis tar all ens tid, både den vakna och den sovande. Jag ville bara skicka en kort hälsning medan litens sover (ja han sover.. Fantastiskt!)
Isak växer och blir stor. Nu väger han 5500 g och är 61 lång endast 7 veckror gammal. Han lär väl bli runt 2 m. som pappa sin?
Vi har kämpat på med kolik sedan vecka 3 och dessutom fått besök av två mycket obehagliga andningsuppehåll. Det blev till att åka ambulans till Sacchska Barnsjukhuset för två helger sedan. Faran är över och vi får bra hjälp på Dagvården på sjukhuset. M och jag är trötta och kämpar på men det är värt allt!!!
Isak hälsar ;-) och ler ett snett leende.
torsdag, oktober 04, 2007
En ny början men också ett avslut...

När jag började blogga var jag singel med stort S. Bodde i en tvåa med kokvrå och spenderade helgerna som singlar mest gör. Ut fredag eller lördag eller både och och hemma med lite bakisångest på söndagen. Efter en vadslagning träffade jag min älskade M på nätet november 2005 och kärleken var ett faktum. Singelmingeltjejen blev Superquinnan.
Ett år senare stod vi i kyrkan och lovade varandra "I nöd och lust" (mycket av båda har det blivit) och att stötta varandra genom det som livet har att erbjuda. Resan mot allt det jag lever i idag hade bara börjat. Ni har följt vår väg genom sjukskrivning, förlovning, köp av lägenhet, försäljning av lägenhet,köp av hus, första våren i huset, tankar om allt mellan himmel och jord och min strävan efter att bli bättre i min fibro och värk.
Sedan kom det lyckliga beskedet att en Mini växte i magen och ni hejade på. Vi köpte kombi och satte in månadssparande på ICA kortet. Jag kände bara: OJ!!! Vad vuxen jag blev. Men också att det var så rätt. Tiderna förändras och med det får man fokus på nya saker.
Nu kommer Superquinnan gå i graven för att bli en helt vanlig mamma och fru.
Tiden och engagemanget finns inte kvar och ska jag vara helt ärlig så är det jag började blogga om "över". Singelskapet och graviditeten. Nu är ju Isak här och "My mission is over".
Jag vill tacka er alla för alla fina ord och stöttande under dessa år.. En del av er har hängt med sedan "MSN Spaces" tiden.. Inga nämnda inga glömda.
Hur avslutar man nu en resa som denna? Jag brukar inte säga hej då det låter så sorgligt.
Jo. Bloggen kommer ligga kvar ett tag för jag ska kopiera ALL text och göra bok men inga nya inlägg kommer att komma.
HA DET NU GOTT OCH ALL LYCKA TILL ER ALLIHOPA! Isak hälsar och tackar för alla gratulationer och hejarrop.
Gråter jag en tår? Ja tammejsjutton.. Typiskt nyblivna mammor ;-)
måndag, oktober 01, 2007
Utvecklingsperiod
Så var lillprinsen som förbytt. Gnällig, ledsen, klängig och bestämd. Har mer behov av närhet och uppmärksamhet.
konflikter
Man är trött, sliten och mestadels hungrig och det är klart att det märks i relationen. Den som säger annat ljuger ;-)
söndag, september 30, 2007
Lugnet

Jag mår förhållandevis bra. Fibron är ganska snäll förutom i händerna som värker som tusen nålar mestadels. Lite jobbigt är det med amningen för att jag får ont men amningskudden är en räddare i nöden om jag inte ligger ner.
Jag känner inte att jag vill "ut och fika" men så är jag inte heller sån i vanliga fall. Jag älskar att vara ute och promenera med Isak och tar gärna mot besök någon gång i veckan, om det passar oss och om orken finns (bristvara då och då) Vi visste att skaffa barn med min sjukdom skulle bli lite annorlunda, lite mer i behov av vila. Men det fungerar bra och jag är glad att vi tog beslutet att inte avstå från barn.
Faktum är att jag inte alls egentligen har stort behov av besök. Jag gillar den här tiden som den är.
VI, vårt hem, vårt barn, vår lunk.
Och det är så skönt att det bara får vara så utan att nån tycker nåt. Och skulle nån tycka nåt så är det hos dem problemet ligger. När man får barn händer nåt obeskrivligt. HELA LIVET FÖRÄNDRAS. Och jag måste säga till det positiva.
Vi lever efter Isaks tider och behov och det gör mig lugn.


