Vilka minnen...

Kommer den kroppen NÅGONSIN att komma tillbaka??

Okej, jag erkänner; Har ju chysstare "hylla" nu som gravid.. Men det är ju bara passa på att njuta för sen blir de väl taxöron?? Spirorna och mina armar skulle jag gärna vilja ha tillbaka till när Mini är ute, nu är de "fladdriga".

Ni får ursäkta feströken.. Den kommer dock ALDRIG komma tillbaka.

Jag skall bara sitta här och titta på den där snygga partybruden som jag inte känner igen just nu.

Tuff, jag?

Kunken hade i ett inlägg en bild på sig själv och hans vän när de var ute på "barhäng".

Jag skrev en kommentar:
oh! jag hade nog blivit rädd....

och kunken svarade:
SM-Tjejen: Du som är så tuff?

Varpå jag svarade igen:
moi? tuff.. det där tar jag som en grym komplimang ska du veta.. varför tycker du jag är tuff?? :)

Och då svarar Kunken:
smtjejen: Man är tuff om man vågar bli gravid. Man är riktigt tuff om man klarar sig utan whisky i två år ;)

Och så står det klart för mig. Jag är tamejf-n tuff! Jag är just nu en superkvinna.
Folk får såga vad de vill men att vara gravid är en jäkla resa. Det är mysigt och häftigt och mycket mer men det är också upp och ner vända världen med deppighet, tårar och mycket morr och fräs (vilket iofs bara betyder att M borde ha en guldmedalj när detta är över. Om inte annat total service här hemma 24 tim. om dygnet under 9 månader). Att bara våga bli gravid och ge sig in på okända vatten och chansa på att allt ska gå vägen det är tufft om något.

Och JA jag saknar att ta en god whiskey, öppna en flaska Amarone eller höra pyset av en kall bira i solen. Är jag en sämre gravid kvinna för det? Jag vägrar känna så.
(Jag vill verkligen byta namn på min blogg. Någon som vet hur man gör utan att byta blogg??)
Och Kunken: You made my day.. Tänk vad lätt det är att roa en gravid kvinna?

X

Och så ringde ett X???? Vad hände där kan man fråga sig? Totalt hjärnkollaps?
"A tja ba.. Hur e läget"????
"????????????????"
"A men jag tänkte bara kolla läget!"
"???????????"
"Hur gåré för er?"
" Isdrottningsröst: Jo det går bra. Vi är ju ganska nygifta och skall ha barn i september"
"Å fan........."

Jag blir så jävla förbannad på folk som inte fattar att när det är slut så är det SLUT. Inga vänskapliga sms, inga telefonsamtal, inga gå fram och krama på varandra på stan om man skulle springa på varanadra.
Jag har ALLTID haft samma inställning till mina ex. och möjligheten till att vara "kompisar" efter det att förhållandet tar slu: NEJ, ICKE, ALDRIG, NO!!!!
Till denne man har jag inte bara en gång utan flertalet gånger sagt att jag inte uppskattar att han ringer. Den smarta jäkeln ringer ju från dolt nummer också. Jag har god lust att slänga luren i örat på han när jag hör att det är han.
Samtalet avslutades med att han gratulerade oss (!) till vårt kommande barn och att han uttryckte sin glädje för att jag nu fått en relation som är i den linjen (?) jag alltid sökt efter...
Kan man söka efter nåt annat än en icke destruktiv relation med mycket kärlek???
Det var mycket, mycket nära att jag syrligt men ärligt sa att jag förstod att hans relation antagligen inte direkt var på topp eftersom han ringer ett ex.?????

GOTT NYTT ÅR

Året då Singelmingeltjejen kunde säga att nätdejting (hatar ordet men ändock..) lönar sig.

Året då fröken blev Fru och fick sin Prins., med riktigt slottsfest och en vigsel som rörde alla till tårar.



Året då jag slutar träna och mår jättebra av det.

Året då husdrömmar blev sanna och lägenhetsförsäljningen blev lyckad!






Året då kärleken blommade och vänskap sattes på prov.. När de som verkligen var sanna stannade kvar vid ens sida och en del svek.



Året då min kropp gav upp och jag blev "långtidssjuk", året då många tårar gräts innan jag vaknade upp i mitt "hyperspeedliv" och insåg att jag sprungit förbi allt som var viktigt de senaste åren.
Året som blev kamp mot läkare och Försäkringskassa.
Året då jag fick en rehabutredning och en "riktig" diagnos enligt ICD10 och med det en början till ett vänligt bemötande från FK.
Året då en stark barnlängtan föddes.
Året då jag fick en riktig bästa kompis med västeråsresa och kryssningar.
Året som min familj och alla vänner fick vara friska och starka.
Året då jag läste fler böcker än någonsin.
Året som inte politikerna höll sina löften om vårdgarantin.
Året då morfars hjärtoperation, som nu blivit uppskjuten 3 ggr, inte blev av. 81 år gammal och han åker ständigt ur kön...
Min "Moffa", barnbarnens hjälte firade 60-årig bröllopsdag med sin Dagny (Mormor) i går på nyårsafton. Allt han önskar är som han själv säger "En bra sista tid".. Men utan operationen är detta inte möjligt.
Jag håller tummarna för min moffa nu.


Jag och M önskar Er alla ett riktigt Gott Nytt år..Jag känner på mig att 2007 kommer bli det bästa året hittills!!
Jag ska lova mig själv att bli bättre på att ta hand om mig själv. Jag ska lägga ner tid och energi på min kommande KBT-terapi och sjukgymnastik. Men viktigast av allt; Jag ska ta det lungt!

Tack för att Ni finns; Min lilla bloggfamilj där ute i cyberrymden!! Utan er vore jag mindre....
Åter till god dryck och mat!

Reality check

Jag jobbar alltså på skolan där jag gick själv för x antal år sen. (För er som vet hur gammal jag är är det inte svårt att räkna ut)
Då och då händer det att det även kommer lärare från andra skolor i kommunen och då stöter jag givetvis på dem jag hade även i grundskolan.
På senaste tiden har en hel del konferenser varit på skolan och väldigt många lärare har passerat min fönsterruta.
Vad som är kul med detta är att lärare gillar att prata (konstigt vore väl annars).
Och samtliga lärare som haft mig i skolan säger att jag var såååå duktig och ambitiös och snäll.

Och då undrar jag:

1. Har de blivit dementa redan, trots sin ringa ålder?

2. Sov dem under de lektionstider jag var med?

3. Blandar dem ihop mig med någon?

Jag kom ihåg mig själv som klassens rebell, pratkvarnen, hon som kom sent, den som alltid hamnade i diskussioner med lärarna. Helt enkelt den värsta sortens tonåring. Fast snäll...