lördag, oktober 27, 2007

Kort hälsning



Nej vi ska inte börja blogga igen. Jag kan lova att ha bebis tar all ens tid, både den vakna och den sovande. Jag ville bara skicka en kort hälsning medan litens sover (ja han sover.. Fantastiskt!)

Isak växer och blir stor. Nu väger han 5500 g och är 61 lång endast 7 veckror gammal. Han lär väl bli runt 2 m. som pappa sin?

Vi har kämpat på med kolik sedan vecka 3 och dessutom fått besök av två mycket obehagliga andningsuppehåll. Det blev till att åka ambulans till Sacchska Barnsjukhuset för två helger sedan. Faran är över och vi får bra hjälp på Dagvården på sjukhuset. M och jag är trötta och kämpar på men det är värt allt!!!

Isak hälsar ;-) och ler ett snett leende.

11 kommentarer:

Camillas lockar sa...

Det låter som att det är full fart med familjelivet! Man blir sjukt trött av "bara" sömnbristen och så ska man ju ha energi till allt annat också... Ta hand om varandra, du och M - det behöver ni extra för att orka!

Anonym sa...

Åh vad läskigt det låter med ambulans och andningsuppehåll... Tur att Isak har en sån fin mamma som tar hand om honom! Gud så roligt med en liten uppdatering också! Skickar många stora kramar här också :-)

Och vilket UNDERBART leende från din lille kille!

Att vara mamma sa...

Men vad otäckt med andningsuppehåll! Och kolik suger ju musten ur en... Skönt att höra att ni mår bra ändå!

Yogamamma sa...

jag förstår att du slutar blogga när Isak tar all din tid. För så är det ju. Bebisar kräver massa och den energi man har kvar vill man kanske inte lägga på att blogga. Det är fler än du som tänker så. Bland annat jag. Så vi får se vad som händer med min blogg.
Lycka till!

Anonym sa...

Oj vilken dramatik! Andningsuppehåll är stora skräcken för mig.. Skönt att allt gick bra! Och vilket dundercharmigt leende! :)

Hälsa tillbaka! ;)
Kram

e sa...

Vilken härlig bild. Eller kanske snarare vilken härlig kille. Tråkigt att ni har haft/har det tufft men samtidigt skönt att ni mitt i allt kan känna att det är värt det. Det är ju så man orkar. Sköt om er! Kram

Anna sa...

Vilken charmig kille ni har! Jag saknar din blogg jättemycket men förstår att du inte hinner. Hoppas att du någon gång tar upp bloggandet igen.

Kram

Sabina sa...

Skönt att höra att ni mår bra nu i varj fall. Men usch så läskigt med andningsuppehåll, ambulans och sjukhus, om det vet jag exakt vad ni går igenom och det önskar man verkligen ingen.
Ta hand om er, ni har världens sötaste bebis=)
Kram//S

Mange sa...

Ah fint med lite uppdateringar.

Hur är det med dig själv?

Lena sa...

åh fy! skönt att allt gick bra! kram1

jenn sa...

*kramar om*
det verkar ha varit en jobbig höst för många.... här har det v arit kaos.
hoppas ni får fortsätta ha det bättre o koliken brukar ju lägga sig efter ett tag.

*kraaaaaam*