Inte i nuet

Jag börjar inse mer och mer hur mycket jag måste jobba med mig själv för att må bättre.
Och jag ser att alla har detta problem, eller kanske mer denna dåliga förmåga.
Vi lever och lägger ned alldeles för mycket tid på att oroa oss för framtiden och grubbla över saker vi gjort förut i våra liv.
Det som händer i våra tankar när vi lägger ned energi på att oroa oss för framtiden är ödesdigert.
Det skapar jättemycket negativ energi som suger musten ur oss. Vi får ett lägre immunförsvar och blir mer ofta sjuka.
Vi kan ju faktiskt inte påverka speciellt mycket av det vi inte vet, så varför gör vi det?
Jag tror att det är så mänskligt det bara kan bli att göra det. Vi är grubblare och kommer alltid att vara.
Vi skulle verkligen behöva kunna rycka mer på axlarna och säga till oss själva "Kommer situationen förändras av att jag blir ledsen och orolig?"
"Tjänar jag på att döma mig själv för det som varit och de beslut jag tog då?"

Vad driver oss? En önskan att bli fullständiga och godkända av "alla andra". Vi är nästan villiga att göra vad som helst för att nå dit. Titta på den psykiska ohälsan, den blir bara större och större och nu har fler och fler barn och ungdomar problem.

Vi borde leva mer i nuet. Njuta av det som är NU. Inte se speciellt långt fram för det mår vi inte bra av.
När vi börjar leva i nuet frigörs positiva energier och vi blir starkare inom oss själva.
Jag vet att jag skrivit det förut men när man blir sjuk har man inte orken att se så långt fram så därför tar man dag för dag.
Det är positivt fast väldigt jobbigt.
Jag har lärt mig att säga NEJ.
Nej till saker jag egentligen inte vill.
Saker jag inte orkar eller som inte intresserar mig.
Saker som är jobbiga och som får mig att må sämre.
Och det viktigaste; Saker som inte ger mig någonting!
För varför skall man göra andra till lags om man inte själv mår bra över det?

Jag vill leva här och nu och det som kommer, det kommer.
Det som har varit har stundtals varit jobbigt men jag kan inte få det ogjort.