Ligger

Var hos BM i dag. Har känt mig lite yr senaste dagarna men inte lagt så mycket tanke vid det. Men så i natt när jag skulle upp på toaletten höll jag på att svimma. Och i dag fick vi reda på varför. Mitt blodtryck låg på 95/65! Nu är det ju tur att det är bättre att ha lågt än att ha högt. Men det är inte kul att vara orkeslös och yr. Isaks hjärtljud låg på 155 men det var bara för att hon rört vid hans huvud. Det ligger för övrigt nedåt långt ned men är fortfarande ruckbart. Så nu hade mitt SF mått inte ökat sen sist. Det är vanligt då de ligger nedåt och ihopkrupna men för säkerhets skull ska vi tillbaka nästa vecka och mäta. Skulle det visa sig att SF måttet minskat ytterligare gör man ett tillväxt ultraljud. Men jag är inte ett dugg orolig att han inte växer. Jag har ökat ett kg. Till 72.3 och han är så aktiv. I dag jobbar M hemma och jag ska vila och dricka mycket. Har bra sällskap av boken.

BM

Äntligen ringde hon upp. Stackarn, de har fullt upp!
Men vi hade ett riktigt bra samtal och nu ska hon se till att kontakten mellan henne och Spec. MVC etableras.
Hon ska prata med dem och se till att lillen kommer ut i vecka 37 med snitt.
Nu ska vi bara avvakta kallelse och om det dröjer för lång tid eller om vi får en sen tid ska hon "pusha på" så det löser sig. Bebisen räknas ju inte som för tidigt född i v. 37 så hon tyckte inte jag ska behöva bära på han onödig tid då det är en påfrestning för min kropp som jag inte klarar av.
Hon är verkligen en bra BM. Tyckte att jag fått stått ut med orättvist mycket jobbigt med foglossningen vilket jag kan skriva under på.
Så håll tummarna nu på alla håll och kanter.
Vecka 37... Ooops, det är ju JÄTTESNART!!!

Järnvärde

Jag klarade mig så här länge men nu var HB:t nere i 105. Jag har legat stabilt på 135 nästan hela tiden men nu har blodmängden ökat så pass att det inte räckte til oss båda. Så nu vet vi varför jag varit lite blek om nosen och trött de senaste dagarna. Hemofer räckte inte till utan Niferex ska jag stoppa i mig helst 2 om dagen, får se hur magen reagerar!
SF måttet hade ökat på duktigt och jag ligger nu inte längre på nåt medelvärde utan över på 28 mot 24 förra gången den 4/6 så det är tydligt att Mini växer som sig bör.
Blodtrycket stabilt och lågt som vanligt 120/60 vilket jag är mycket glad för, vill inte ha högt blodrtyck med bebbe i magen.
Vi pratade med BM om min hälsa och värk och hon berättade att alternativet finns runt vecka 33/34 att få prata om kejsarsnitt på Spec. mvc. Jag är för tillfället inte ett dugg sugen på att ta snitt men om min foglossning fortsätter i denna snabba takt och jag får mycket smärtor kommer jag kanske inte ha den orken en förlossning ändå kräver. I dagsläget är det inte mer än ett alternativ långt bort men det är skönt att ha pratat om det iaf om jag skulel bli liggandes sista tiden och bara känna mig trött.
Nu skall mamman lägga sig raklång och blunda lite. Vid 16 bär det av mot staden!

Ett litet tufftuff tåg?

I dag har vi lyssnat på Minis hjärtslag. De låg på 130 vilket var helt normalt. De skall ligga mellan 120- 160 och pendla där emellan under graviditeten. Jag är dessutom frisk som en nötkärna enligt rutinblodproverna och det är ju skönt att veta även om jag inte var orolig för syfylis eller annat...
Nu väger "mamman" 65 kg och jag har således gått upp 5 kg vilket är utmärkt.
Mitt blodtryck är 120/75 och jag har toppenjärnvärden fast jag inte äter något tillskott. Hon kommenterade förvånat och glatt att min mage syns ordentligt och frågade om det var någon aktivitet där inne. Tydligen är det ganska ovanligt med att både mamman och pappan känner kickar med första barnet i den veckan vi gjorde första gången. Jag säger ju det; Det är en VILD liten där inne!
Jag började givetvis gråta under besöket då vi diskuterade mitt välmående, det blev för mycket.
Jag känner att jag har en bra barnmorska som verkligen lyssnar och tar sig tid. Det är så viktigt!
Hon tyckte att jag skulle vara hemma heltid och koncentrera mig på att vila och träna upp stabiliteten och använda TENS-apparaten, hon sade att för barnets skull är det bättre att vila, ingen mår bra av att jag har ont och är orolig. Men hon informerade också om att Försäkringskassan kan sätta käppar i hjulet. Jag säger ingenting innan jag fått ett beslut från dem, men jag förväntar mig nästan ett avslag.
Men alltså; Från måndag om läkaren går på henns linje blir jag hemma på heltid. 19 veckor kvar.. Jag om någon önskade mig en "normal" graviditet. Men som Sofia, barnmorskan sa; "Din graviditet är helt normal och bebisen mår bra, se det så"! Och det gör jag och glädjs åt. Så länge Mini har det bra därinne är klarar jag vad som helst. Innan vi gick skakade hon min hand och sa: "Jag är så glad att jag får ha er och jag tycker du är så positiv trots allt"
Det gjorde mig glad och det bär jag med mig.