Första dagen med dåligt väder här uppe. Min kropp reagerar direkt och jag har ont som fan. Ja så får man skriva en dag som denna. Snart är vi hemma. Skönt med varmt bad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ego
Antalet besökare sedan 22 maj 2007
Snart är det vår ettårsdag!
4 kommentarer:
Ja, ett varmt bad vore sannerligen skönt!
Regn kan för det mesta vara rogivande, men inte när man får ont. Hoppas det blir bättre snart..
KRam
Härligt med dåligt väder bara en gång. (Fast trist att du har ont!)
Hur kommer det sig att du funderar på snitt? Har inte riktigt förstått det... Eller missat förklaringen.
Emm: Jag skall bada när jag kommer hem. M lär väl få hoppa i med mig eftersom jag inte kommer varken i eller ur själv... ;-)
Sissi: Ja vädret var lite välkomnat med för här har vi ju haft så varmt.. Egentligen är det inte jag från början som funderat på snitt, det är vår BM och MVC läkaren som rekommenderat mig att fundera på det. Varför jag nu överväger är väl en lång historia, jag har skrivit om resan dit där jag är idag på bloggen men jag skall sammanfatta det kort (svårt): Jag har varit långtidssjukskriven för värk och utmattning ett tag och vi övervägde verkligen att skaffa barn men som jag ofta säger/ skriver: Det var inget alternativ egentligen att inte skaffa. Tårar och värk är det ju värt. Men så fick jag en svår foglossning i vecka 16 och blev sjukskriven helt i vecka 22 och blev med kryckor. Kändes så hårt! Jag som redan kämpade.. Fick akupunktur och kan inte vara en dag utan TENS- behandling som jag redan använde flitigt innan grav. Men allt har gått så fort och jag har mer smärta och nu är jag ju helt beroende av min man när det gäller allt i vardagen, man känner sig uppgiven och ledsen. Smärtan och kampen har gjort att jag är ännu mer utmattad och stressad av hela situationen. De har rekommenderat snitt för att de är rädda att min krop (jag) inte skall orka en vaginal förlossning och att det skall bli ett akut snitt ist. Det som är dåligt för oss är att jag ställer enorma krav på mig själv och gärna vill klara det utan snitt men det blir nog det trots allt. Jag kämpar med allt annat så detta är vi nog överens om att jag inte behöver gå igenom. Svårt att förklara hur man upplever smärta och känslor men det har helt enkelt varit för mycket och jag tror inte ens jag skulel klara att gå över tiden med Isak. Hoppas jag svarade på din fråga. Lite utelämnande men jag skriver ju om allt ändå.. :-)
Åh, vad jobbigt! Din stackare! Tack för att du orkade skriva och svara på min fråga. Det låter ju verkligen som ett bra alternativ att få snitt. Har många i min mammagrupp som fått och det gick jättebra! En födde trots väldig kraftig foglossning och det var inte någon bra idé, hon har jätteont fortfarande, 1½ år senare. Det är klokt av dig att lyssna på vårdpersonalen, de vet ju bäst. Och var snäll mot dig själv, så som du skulle varit mot en vän. För visst skulle du sagt till en vän att hon skulle tagit snitt och inte ställt så höga krav på sig själv? Jag är också sån som ställer enorma krav på mig själv, men det hjälper lite att tänka att jag ska ge råd till någon annan än mig själv, då är jag snällare. *kram*
Skicka en kommentar