Orättvisor gör mig riktigt, riktigt förbannad.
Och när Singelmingeltjejen är arg är det bäst att berörda parter håller sig undan.
Okej så här är det:
Min morfar har varit dålig så länge nu. Han behöver ett klaffbyte samt en bypassoperation.
Det är stora operationer poch lång konvalecenstid. Min morfar är medveten om riskerna med ingreppen men vet också att han behöver dem för att leva.
Till saken hör att han är 80+ , d v s han är gammal, skruplig och inte så stark.
Han äter en massa mediciner . Min morfar har fått två operationstider och båda har blivit inställda.. Beroende på vad kan man nu fråga sig??
Plastbrist.... Det finns inga operationsplatser!!
Först fick han en tid i Örebro och sen en i Stockholm.
När den andra operationstiden blev inställd sade kirurgen till min morfar att: "Du är ju inte direkt någon tonåring..." Och skrattade lätt... Som att det skulle vara ett skäl till varför min morfar blev bortskuffad ur kön och att min morfar skulle känna att det var okej att lämna plats för de yngre som behöver opereras? Jag ser inte ironin...
Min morfar säger att han vill ha en bra sista tid. Han som levt och stretat i så många år, och fler med han. Ska våra pensionärer inte ens få leva sin sista tid i lugn och ro?
Jag har full förståelse att det finns andra som också måste opereras men nu gäller det min familj och min morfar som ligger hemma och är djupt deprimerad, som har gått ned massor i vikt och som är totalt orkeslös. De som är yngre går före i kön.. Vad är det för sätt att bemöta våra äldre på? Absolut ingen respekt! De skall vara tysta och glada och inte kräva nåt. Framförallt inte vård.
Åter igen kan jag bara sucka och säga: Pyttsan, vårdgarantin..
Och för alla er som ännu har kvar en tilltro till vår kära vård kan jag bara säga: Om ni gud förbjude skulle bli sjuka och behöva vård, skaffa den privat!!
Min morfar kommer i värsta fall dö på kuppen.
Det gör mig så ont.
Koordinatorn som har hand om min morfars fall känner sig lika maktlös hon, det finns inga platser och det är alldeles för många som behöver hjälp, alla skyller på alla.
Vem har det yttersta ansvaret och vem skall jag bli förbannad på för min morfars skull??
Säg inte politikerna..
Jag gråter inombords...
Jävla samhälle!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh vilket jävla mög!! =/
Alltid lika jobbigt att se någon som står en nära må dåligt. Det blir bara värre när man inte kan göra nåt.
Skickar en massa varma kramar iaf. Lite tröst kanske...? Åsså håller jag tummarna!
Nini: Mög var ordet ja! Jag man känenr sig så maktlös. Tack för kramarna... Har du fått svar på proverna??
Eftersom jag jobbar med detta så blir jag verkligen illa berörd. Klart det inte ska spela roll vilken ålder man är!!!
Jag vet inte om din morfar tillhör Stockholm län, men om han gör det så tycker jag att ngn anhörig ska ringa vårdgarantikansliet. De har som uppgift att se till att alla patienter får vård inom ramen för vårdgarantin. Om det inte finns i Stockholm ska de ordna en operation någon annanstans. Numret finns på www.vardguiden.se. Prova det. Jag hoppas verkligen det löser sig!
Emm: Tack!! Då blir det första steget att kontakta dem.. Jag ska kolla på vårdguiden! Gulligt av dig.. Och nej, jag håller med.. Det ska inte vara så här...
Hej!
Första gången jag läser din blogg...började uppifrån men här måste jag stanna och kommentera lite.
Håller med dig angående missförhållandena inom vården. Min far fick mig sent i livet, han är född -26. Fick en hjärtinfarkt i November -06. Blev inlagd, röntgad och utredd. Han fick sväva i total ovisshet under flera veckor angående hur allvarligt det var och vad han hade att vänta sig vad gäller eventuell operation eller död. Är man 80 år ska man inte behöva leva med den ovissheten. Det hade räckt om en läkare hade tagit sig 15min och suttit ned och berättat vad det handlade om. Den tiden hade dom inte. SJUKT!
Nu gick det bra (hittills i alla fall). Han fick en Bypass i mitten av December och återhämtar sig fint. Efter att ha hört hans berättelser om hur han blev runtskickad bla bla...får jag dåligt samvete att jag inte mer aktivt tog tag i det tidigera. Han ville dock inte det just då och är en bestämd man ... så...
Ja ja...hoppas att det går bra för din morfar. När dom gör bedömning om operation eller inte väger dom in ålder och nuvarande sjukdomar på grund av riskerna med en så stor operation. Min far blev uppskuren från foten och uppåt. Jag är helt imponerat av att han är så pigg som han är nu några veckor efteråt.
Hoppas att allt går bra för er. Jag kan skriva hur mycket som helst om detta märker jag.
Stina
Skicka en kommentar