Det brinner!

I dag har jag släckt en brand och kanske sett till att en människa får hjälp?
När jag sitter här i vårt datorrum ser jag ut mot vår baksida tillika ett annat hus framsida.
Så när jag sitter här i godan ro ser jag att det brinner i rabatten! Och medans jag reagerar ser jag att två personer bara går förbi branden!!!!! Hallå...
Jag är som tur är en sån människa som blir cool lugn och rationell när saker och ting brakar loss.
Vilket antagligen är tur...
Eftersom jag inte kan avgöra hur omfattande branden är och hur fort den kommer sprida sig tar jag det säkra före det osäkra och ringer 112.. Tjejen på SOS Alarm tar alla uppgifter och jag säger att jag gärna vill springa ned och släcka branden vilket jag får....
Så jag in i städskåpet och häller ut alla prylar ur den röda hinken.. Fyller på hinken i badrummet.. (Tog loss duschmunstycket från slangen) Ner för alla trappor. Tung hink!!!
Och innan jag hunnit ned brinner ju buskarna såklart.
Jag häller på stora hinken med vatten och stampar och stampar.....
Och sen... Faran är över!!
Jag= Den lille brandsoldaten. (Och för dem som mot all förmodan nu undrar hur jag som har så ont i kroppen kunde bära hink och stampa kan jag bara säga.. Ja, klart det gjorde mer ont men i sammanhanget är det inte relevant men jag vill bara döda syrliga kommentarer innan dem mot all förmodan lämnar nåns tankar)
När jag står där och tittar mig omrking ser jag att adressen på dessa hus inte alls är samma som våra.. Upp igen då och ringa 112... Brandkåren står på fel adress!!!! SKÄMMIGT!!!
Men.. Killen jag nu pratar med tar det hela med lugn när jag säger att branden är släckt.
Han ber mig möta upp räddningstjänsten så jag går ned igen.
Så kommer blåljuset och brandkillarna och polis berömmer mig och jag känner mig faktiskt som en vardagshjälte.
(Trots smälta sulor på skorna)
Brandkillarna tackar mig faktiskt och jag inser att även i deras vardag finns ljusa stunder.
Så när vi står där hörs en röst från balkongen på andra våningen: "Hallå.. Hallå.. Kan ni ta hand om mig?? Jag vill inte vara här. Ta med mig bort från den här bostadsrättsföreningen, det var jag som tände på...Jag mår inte bra.. Är det polisen? Ni vet säkert vem jag är..."
Och jag säger högt och tydligt: "Herre Gud!!" Och nu slår det mig; Hon har gjort det här med flit!
Polisen som står med blocket i handen och är beredd att ta mina personuppgifter tittar på mig och säger: "Jaha, det är nog henne vi ska tala med i stället"
Han tar mina uppgifter enligt rutin och sedan går han och hans kvinnliga kollega upp i lägenheten. Efter ca. 30 minuter ser jag att de kommer ned med kvinnan och åker iväg. Min gissning är att de åker till närmsta psykakut.
Och vad händer där? Blir hon inlagd där eller tar polisen henne i förvar?
Blir hon misstänkt för mordbrand nu? Och om hon nu blir det kommer hon få mildrande dom för att hon är sjuk? (För det måste man ju vara om man tänder på något för att få hjälp??)
Jag sätter mig ned och jag vet inte riktigt vad jag tycker och tänker.

Ge mig era tankar.