Okej jag unnar er den här dagen. Själv tog jag mig ut på baksidan med katten i släptåg. Sitter på en stol i skuggan och bara är. Det kryper lite i kroppen men jag ska göra mitt bästa för att inte bli rastlös. Himlen är otroligt vacker! Nu fläktar det lagom svalt.
2 kommentarer:
Förstår dig fullt ut min vän. Tror att jag måste binda fast mig själv i stolen för att inte låta rastlösheten ta överhand. KRAM
Maria: Det fungerade så klart inte för mig att bara sitta där, blev oerhört rastlös och frustrerad.. Det är hemskt eller hur? Men snart är ni i värmen tillsammans!! :-) Kram
Skicka en kommentar