Helt plötsligt ska ALLA i min omgivning ha bebbar. Och det är ju jättekul!
Men ibland känner jag mig lite efter som ska ha nr. 1 nu men å andra sidan har jag verkligen inte varit redo innan detta. Ville inte ha barn som 20+.
Jag menar; Jag hade ju inte träffat rätt man att skaffa barn med ens.
Var inte alls mogen för att skaffa barn, hade saker jag ville göra först.
Och vem är det egentligen som lägger den där ålderspressen och barnnojjan på en?
I dagsläget ska jag ärligt säga att jag inte ens vill tänka på ett nr. 2. Tänker ofta att det räcker bra med en. Och varför säger man; "Det här är vårt första barn"?
Första av vad om man bara vill ha ett?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
hihi innan jag fick mitt första barn ville jag bara ha ett... men efter den förlossningen med honom i mina armar på BB så förstod jag varfr folk skaffade sig flera, för att få uppleva den känslan igen. Och desto mer jag var med honom desto mer längtade jag efter en till.. Nu har jag ju tre och skulle mycket väl kunna tänka mig en liten fyra om en 4-5 år...
huvudsaken är ju inte hur många barn man har, huvudsaken är ju att man njuter av tiden tillsammans med vart och ett av dem, eller det enda om det är det som man väljer eller av någon annledning får.
Även om graviditeten just nu känns superjobbig ( har själv haft två katastrofalt jobbiga gravidteter) så undrar man efteråt vart tiden tog vägen...
*kram på dig*
Här är en till som är efter... Min kompis barn blev tonårig förra veckan och merparten av mina vänner har minst 2 barn. Själv har jag också alltid tänkt mig 2 barn, men nu har jag tänkt om, 1 räcker fullständigt. Vårt hopp till 2st blir om IVF:en resulterar i tvillingar;) KRAM
Jag önskar också bara ett barn. Om det nu inte skulle bli tvillingar förståss! Då vill jag ju självklart ha båda två.. ;) Tvillingar är det enda som skulle kunna få mig att ångra mig på den punkten.
Ett barn är väl helt okej. Jag skulle själv vilja ha fler, men drar mig för en ny graviditet faktiskt. Tyckte inte alls det var kul.
Ylwa: Jag håller med. Sa det til M igår, att tänk om vi fått två på en gång då hade det varit helt okej men att gå igenom detta en gång till.. nej, tror inte det...
Kajsa: Skönt att höra att någon annan uttrycka att en graviditet inte är kul. Fast jag är avis på dem som tycker det ;-)
Jag själv är ganska ointresserad av (de flesta) barn, det har jag alltid varit och jag har svårt att se att jag kommer drabbas av någon stark längtan efter dylika. Men när jag ser familjer som består av föräldrarna och ett barn kan jag ibland tycka det ser mysigt ut och tänka att det där vore inte så dumt.
Det är klart det räcker med en om man vill det, jag är själv ensambarn och har aldrig lidit av det. Istället lärde jag mig tidigt att ta kontakt med andra barn eftersom jag inte hade några syskon att leka med, och det har jag såklart haft stor nytta av som vuxen med när man ska träffa nya människor osv. Så Isak och ni är ju fullt tillräckligt och fantastiskt om ni nu bestämmer er för att ha det så! :) Kram!
Visst är det märkligt att man för det första förväntas vilja ha barn överhuvud taget och sedan minst två. Men inte fler än tre för det är också utanför ramarna. Ok jag kanske är lite gnällig nu men ibland så är det så himla trixigt att passa in.
Glimra: Jag tänker detsamma :-) och ibland känns det som att folk skaffar många barn bara för att.. sen har de inte tid nog för alla ändå. Kram
E:Jag håller med. Om man bara vill ha ett får man höra: När ska ni ha nummer två då?? Åååh jag blir galen!!
Skicka en kommentar