Ännu en natt av bara snurr och obekväma ligg och sittställningar. Ja, ni läste rätt, jag sitter stundtals och sover.
Ibland får jag sån obehagskänsla när jag ska andas. Som att bebbe trycker upp mot lungorna och tar all mammas syre. Hua, då får man trixa och fixa tills man kan andas igen.
Men nu är jag en rolig syn. Ligger med en kudde under magen och tuttarna, fast bara ibland för Isak gillar inte alltid det påhittet. Trycker väl på han antar jag?
En kudde är placerad bakom ryggen som stöd och tre (!) kuddar bakom nacke och axlar och huvud. Isak är minst sagt upprörd över sitt minskade utrymme där inne och nu är det mer och mer ilskna sparkar upp mot mina revben på höger sida. Hoppas han fixerar sig snart och hamnar i ett annat läge! Hickar gör han då och då dygnet runt. Kan vakna av att hela magen ÄR en hicka. Ser mycket kul ut men stackarn, han måste få träna magmusklerna så det står härliga till. Men mamma dricker ju mycket Loka med smak och te med honung och det verkar påverka hur mycket han dricker...
Jösses Amalia, varför sa ingen att det kunde vara så här tungt att bära på en mage med världens sötaste bebbe i ? Min rygg och mina ben är ett smärtpaket. Jag tror inte någon längtat så mycket som jag efter att få gå utan kryckor, eller för den delen SPRINGA!!!
Min målbild borde vara att se mig själv springa över en äng utan smärta men nej jag håller mig gärna fast vid den då jag, M och bebbe ligger tillsammans på familjerummet på BB och jag har lilleman på bröstet.
Nu är det bara att stå ut sista tiden och ta det jättelungt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Som jag brukar säga, så här nära har det inte varit nån gång :-)
Hej,
Jag hoppas allt går bra. Min brors fru är gravid och hon längtar efter att kunna gå normalt! :)
Take it easy bara.
Mange: Ja du har såå rätt så rätt ;-)
Puman: Ja det känns som en bra grej att kunna göra :-) Gå alltså. Grattis till blivande fasterskapet då...
Jag som tyckte det var trist att jag inte fick känna sparkar så kraftigt ... men när du skriver hur det är när det trycker på och sparkas mot revbenen så är jag nästan glad att jag slapp det... eller vem vet, han hade kanske inte orkat sparka så kraftigt.
Ha en bra söndag!
Skicka en kommentar