Har tänkt så mycket på ett uttryck jag har lite svårt för... Första gången det slog mig var när en god väns lille son hade ändrat temprament och någon sagt till henne: "Att han som brukar vara så snäll".
Varför säger man att ett barn är snällt om det sover och äter duktigt eller inte skriker? Som om man skulle säga att ett annat barn var elakt om det inte gjorde det?
Jag förstår inte användandet av ordet och kommer nog hellre själv säga: att det fungerar bra..
Antar att det sitter så djupt rotat och att alla använder det men det låter så fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Håller med. Har kommit på mig själv med att använda ordet snäll några gånger fast jag avskyr det. Försöker använda glad, bestämd etc istället men ibland faller man tillbaka i dåliga uttryck. Dessutom - heller en bestämd än en "snäll" unge :)
E: Bestämd var ett bra ord! Och jag tänkte på lugn, aktiv mm. Jag tror man ska tänka på vad man säger så det inte bara blir en vana ;-) Kram
Jag brukar också använda ordet "snäll" även om det låter helt tokigt.. Jag brukar säga till folk att min son har varit krävande som nyfödd. Det beskriver bättre hur han har varit än att säga "nej, han har inte varit snäll". Sjukt ju, klart ungarna är snälla! :)
En mamma..: Krävande är också bra det säger ju precis vad det är.. Ja alla barn är snälla! :-) Välkommen hit förresten! Ska kika in till dig med.
Svårt ord, snäll. Själv retar jag mig på ordet "fint": "Klappa fint!" "Sitt fint!". Hur f-n ska en unge fatta vad det betyder??
Skicka en kommentar