I dag har jag haft en liggandes dag igen. Börjar vänja mig nu. Tar boken och filten och kryper till kojs med magen. Knorrar och gråter lite när det gör för ont men då är mannen där och muntrar upp så gott han kan.
M är för go´. Han tittar till mig då och då och idag blev det kortspel i sängen och goda skratt.
I dag pratade jag med min "nysnittade" vän . Det var så skönt att allt blev avdramatiserat för mig.
Hon tyckte inte alls det gjorde ont att få bedövningen och deras lille son fick ligga på hennes bröst direkt efter snittet som tog ca 10 minuter. Hon upplevde det som att allt gick väldigt smärtfritt och snabbt. Sen kollade de lillkillen och då var pappan med och därefter fick dem komma upp på BB avd. Visst är det så att pappan har ett mycket större ansvar under det första dygnet med blöjbyten och närhet mm. då mamman inte kan fullt ut men kom igen.. Det känns ju som en bra grej.
Det där jag hört om att mjölken inte rinner till tillräckligt på snittade kvinnor är struntprat. Hon slog hål på en hel del tråkiga myter vilket jag var mycket tacksam för. Min största rädsla var att jag inte skulle få Isak på bröstet direkt efter han är förlöst men visst får man det. Och när jag inte är med Isak är ju M det. Min vän var uppe dag två och allt som allt hade hon riktigt ont ett dygn efter men var uppe och gick utan smärtstillande dygn två. Hon upplevde snittet som väldigt fint och inte så synglit och stygnen skall ramla av själv. Att man duschade utan plast på el. likn. redan dagen efter hade jag aldrig kunnat tänka mig. Nej jag har nog tyvärr burit på alla skrönor som finns kring ett kejsarsnitt och det är synd att det finns så mycket snack kring det.
Se det så här då?? Jag kommer ha ett intakt underliv :-) (Förlåt, jag måste få se nåt positivt)
Jag har bestämt mig. Det blir ett snitt om läkarna på Spec. MVC nu anser att det är genomförbart. Varför kämpa mot min kropp som redan har så mycket smärta och kämpande och försöka vara duktig? Det finns inget duktigt i hur lillen kommer ut. Det duktiga är jag ju nästan klar med: Att ha burit på han i nio månader.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Klokt tänkt Milla, det finns ingen prestige i vilken förlossning som är "bäst". Tänk vad häftigt att ni får träffa Isak snart! Tiden kommer gå fort...
Stor kram!
Sandra: Tack, det känns som att det tar tid att förlika sig med tanken bara... Nej det finns verkligen ingen prestige i det! De som tycker det är bara dumma! Ja känslan är häftig!! Tiden kommer rusa i väg!! ;-) Kram tillbaka
Här kommer positivt från mig också: Mjölken kom igång lättare efter snittet, jag hade mindre ont (inte ont alls skulle jag vilja påstå), eftersom jag fick ordentligt med smärtstillande ända tills det inte behövdes. Jag duschade första gången dagen efter och då tog de också bort "plåstret" (kändes inte). Ingen plast vid en enda duschning öht. Innan bedövningen fick jag ett Emla-plåster på ryggen, så sticket kändes knappt. Jag fick näringsdropp i drygt ett dygn, så jag var inte hungrig eller törstig, trots att jag inte åt. Skulle vi få ett tredje barn skulle jag definitivt välja snitt igen! Aldrig i livet en vaginal förlossning med osäker utgång igen. Vad de än säger om snitt för att skrämmas, så är det en snabb rutinoperation. Visst blir man påverkad av att bli opererad, men det blir man av den vaginala förlossningen också. En stor skillnad är att den vaginala kan gå ungefär hur som helst, medan de planerade snitten är ganska lika sinsemellan.
Klokt beslut. Jag håller med din väninna, jag var iofs uppe och gick redan samma dag men var lite illamående av morfinet. Jag hade också bara smärtstillande 2 dagar om jag minns rätt. Bedövning i ryggen var ingen fara, fick en jättebra narkosläkare, det kändes mest obehagligt men jag andades på ordentligt ifall det skulle göra ont men icke. Mitt snitt ligger långt ner på magen och ser ut som ett hårstrå, kommer knappt synas. Jag blev "häftad" med häftklamrar "agraffer" och det kändes inte alls när de plockade bort dem.
Herregud, duktig? Det där känns som en så sjukt störig grej om att man på nåt sätt skulle vara mindre mamma om man inte hade krystat ut barnet "rätt väg", i alla fall är det det intryck jag har fått av den debatten. Som du säger själv, du är ju redan hur duktig som helst som pallar med detta trots dina förutsättningar!
Klart du ska få snitt om det är mer skonsamt för din redan onda kropp, och Isak kommer ju definitivt inte bry sig om vilken väg han kommer. :) (Och det där med ett intakt underliv tycker jag låter som ett STORT plus, för att inte säga ett gigantiskt plus, för att slänga in en singeltjejs åsikt i debatten).. :) Ni kommer klara er fint vad ni än väljer, det vet jag! Kram!
Jag blir så stolt över dig när du tänker på kroppen och inte kämpar emot. Det är bra gjort!!
Annah: En till solskensberättelse. Jag blir bara mer säker på att vi tar rätt beslut. Skönt att höra från dig! Hoppas bebben och ni andra mår bra. Har ni det varmt??
Anna: Samma här: En till bra berättelse. Nu är alla skrönor bortblåsta. Tack!
Glimra: Det är ju precis som du skriver!! Det är en fråga om att vara en bra mamma och debatten är helt ute och seglar. Vadå rätt väg? Ut skall den ju och hur kul är det egentligen att ligga under kniven? Det är ju en risk i sig. Tror det finns en hel del kvinnor vars största fasa är ett snitt med så... Alla är vi olika.Och det är ju en jäkla tur det. Nej jag håller huvudet högt och skiter i alla som jag inte behöver lyssna på som kraxar som olyckskorpar. Ja mitt underliv får gärna vara helt :-)
Maria: Ojoj, det har tagit krafter. Men M och min mamma och stöttat på och bara låtit mig fundera själv. Det är svårt att behöva släppa taget om det duktiga men ett steg i taget så.. Kram!
Klart du inte skall utsätta dig för mer smärta om det går att undvika!!! Jag föddes med kejsarsnitt förresten! :-) Mamma har berättat om när överläkaren kom in före och sade "vi har ett gäng nya läkare här som gärna skulle vilja se hur det går till om det är Ok för dig?" Så jag var väldigt, väldigt välövervakad när jag tittade ut den där soliga spetembermorgonen... Allt gick bra, och mamma fick aldrig några komplikationer. Och jag, tja jag blev ju som jag blev ;-)
Vi har det mycket bra och bebis växer på. Men värme, nej, här är det så svalt, så svalt, som typisk svensk försommar. Dubbla filtar på natten och fleece på dagen. Jag som förberedde mig på 40 grader och köpte massor av ärmlösa bodies i stl 50... Min svärmor har just gått för att köpa varma bebiskläder. Ja, ja, det regnar inte i alla fall. Jag hejar på er att ni tar det beslut som blir rätt för er! Kram!
Mina tvillingar kom med ett akut snitt, men jag upplevde det inte negativt alls. Var rätt medtagen av havandeskapsförgiftning och hade inte orkat en vaginal förlossning. Det värsta för mig var nog att jag mår illa av morfin!
Skicka en kommentar