Jag blir så ledsen att yttre omständigheter väldigt ofta får mig på fall.
Jag kan ha en bra period ett tag och så PANG!!! händer nåt som inte känns bra alls och då är jag nere i värken och oroligheten igen. Varför kan inte jag vara en sån som bara skakar av mig allt och går vidare med känslan: "Det löser sig?"
I dag skulle vi ha samlats hela familjen på mammas koloni för att grilla och ses innan sommaren, men se det tyckte inte min kropp att jag skulle få göra. Så då var det bara att avboka och sitta inne denna underbara dag. Jag blir så jäkla ledsen. Mini verkar dock på sitt vanliga strålande sparkhumör och det ger mig glädje.
Hoppas, hoppas jag är piggelin tills i morgon kväll,vi har en grej inplanerad som jag absolut inte vill missa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Skickar massvis med kramar till dig!! Det är så orättvist när kroppen inte orkar med det som man så gärna vill. Hoppas att det slår om tills imorgon;)
Vad tråkigt att läsa. Hoppas det känns bättre snart. Kram!
Maria: Tack. Typiskt, du vet hur det är.
E: Tack!!
Skicka en kommentar