(Snart har vi varit gifta 5 månader.. Därav bilden)
Som så många andra påskmiddag igår med del av familjen. Äldsta broder med familj blev hemma i kräksproblem så mat var det gott om för oss som kom. Vi åt mycket smått och gptt och sedan en lammstek som inte var av denna världen! Mmmm.... Mammas kokkonst är alltid i en egen klass. Jag var "nubbemaster" under middagen och delade ut småflaskor med gotte.
Vi var ju fler som inte drack på påskmiddagen eftersom min lillebror (körde bil)med sambo också är gravid och som jag inte dricker. Vi pratade bebisar så det räcker för ett helt år i stället.
När vi runt 19-tiden skall åka hem med kommunala färdmedel råder ett lugn på "byn" som man sällan ser. Det var inte en bil ute och de som gick förbi oss såg ut som vi, lite finklädda och mätta och belåtna.
När vi runt 19-tiden skall åka hem med kommunala färdmedel råder ett lugn på "byn" som man sällan ser. Det var inte en bil ute och de som gick förbi oss såg ut som vi, lite finklädda och mätta och belåtna.
Jag sa till M att de flesta sitter hemma med nära och kära och dinerar. Tänk att allt stannar upp för lite mat och god dryck? Men blödig som jag är kan jag ju inte heller låta bli att tänka på dem som sitter ensamma hemma och inte har någon att träffa. Storhelger blir ju oftast mer jobbiga eftersom det då blir så påtagligt att man är ensam.
På bussen hem sitter iaf en mamma och hennes son. Han är väl i fyraårsåldern.
Jag och M pratar om namn till Mini och om andra saker som hör till med att vara gravid.
Eftersom de sitter snett över gången bredvid oss kan jag se att lillkillen kikar på mig och magen.
Så vänder han sig om till mamma och säger, högt och tydligt: "Har hon en bebis i magen?"
Varpå mamma säger lite mer försynt och tyst: "Kanske det.." och så tittar hon på mig: "Jo men det har hon nog. Du kan väl fråga själv?"
Barn i den åldern kan vara ganska blyga så jag förstod att han inte skulle fråga.
Men han tittar nyfiket på mig och M hela bussresan och när det är dags för oss att gå av tittar jag på killen och säger: "Vet du.. Jag har en bebis i magen och väääldigt mycket påskgodis med"
Då skrattar han sådär som bara barn kan och jag känner att jag blir alldeles lycklig.
När vi går hem håller jag M i handen och känner mig sådär fullständig igen. Vi ska ha barn!!!
Jag längtar så mycket.
På bussen hem sitter iaf en mamma och hennes son. Han är väl i fyraårsåldern.
Jag och M pratar om namn till Mini och om andra saker som hör till med att vara gravid.
Eftersom de sitter snett över gången bredvid oss kan jag se att lillkillen kikar på mig och magen.
Så vänder han sig om till mamma och säger, högt och tydligt: "Har hon en bebis i magen?"
Varpå mamma säger lite mer försynt och tyst: "Kanske det.." och så tittar hon på mig: "Jo men det har hon nog. Du kan väl fråga själv?"
Barn i den åldern kan vara ganska blyga så jag förstod att han inte skulle fråga.
Men han tittar nyfiket på mig och M hela bussresan och när det är dags för oss att gå av tittar jag på killen och säger: "Vet du.. Jag har en bebis i magen och väääldigt mycket påskgodis med"
Då skrattar han sådär som bara barn kan och jag känner att jag blir alldeles lycklig.
När vi går hem håller jag M i handen och känner mig sådär fullständig igen. Vi ska ha barn!!!
Jag längtar så mycket.
4 kommentarer:
Låter som att ni hade ett fint påskfirande! Grattis till de fem månaderna också! /Glimra
Åh vad underbart att få känna sig så tillfreds med livet :-) Jag avundas dig!
Kram
Glimra: Ja det var mysigt. Tack för gratulationerna till de fem månaderna... Det går så fort att man inte hänger med!
Emm: Tack, eller vad man säger. Fast jag skulle ju hellre vilja att du var tillfreds med ditt liv.. Fast jag tror du är det men du saknar kanske nån eller nåt?? Kram ;)
Men så fint skrivet, man kan ju inte låta bli att bara lé, lite avis blir man allt av denna härliga känsla av kärlek....
Skicka en kommentar