För några morgnar sen när jag var på min vanliga promenad kände jag att jag hade så gruvligt ont i svanskotan. Jag tänkte inte mer på det förrän morgonen efter då jag vaknade upp med en gruvj*vlig värk som strålade ned i ljumskarna och jag hade svårt att ta mig upp ur sängen. Det var ingen "fibro" smärta som vanligt utan en annan sort jag inte är van vid. Jag bet ihop några dagar och försökte gå mina långpromenader och gå trappor ist för rulltrappor mm som jag alltid gör. Jag är gravid men inte handikappad har varit mitt slagord när folk i min omgivning uppmanat mig att inte bära saker och så. Men så i tisdags när vi åkte med tåg från Gbg var jag nära tårar och ringde min barnmorska.
Jaha ja.... Då var det ju så att man kan få nåt otrevligt som kallas "foglossning" och om det kommer , kommer det oftast lite senare i graviditeten men man kan även få sådana problem tidigt.
Om jag har tur kan det tillstånd jag är i idag vara övergående eller komma och gå i perioder och jag har ju en TENS apparat hemma som jag nu skall börja använda i ryggslutet.
Jag fick också den där vänliga men bestämda uppmaningen att INTE gå i trappor, INTE bära tungt och INTE göra saker som gör ont. Man ska lyssna på kroppen.. Har jag hört det förut?
Okej..... Med tanke på hur mycket som sker i kroppen är jag inte förvånad över att man kan få dessa problem. Stabilitetsträning och sjukgymnastik är det bästa receptet. Hon informerade mig om att det inte är farligt (vilket jag givetvis förstod) och att man får se hur det utvecklas...
Det jobbiga med det här är att eftersom jag i vanliga fall lever med mer eller mindre smärta tycker jag att jag inte behövde "mer".
Jag och M diskuterade länge om hur min kropp kunde reagera på en graviditet och att jag inte kan äta antiinflammatoriska mediciner, vilket vi visste skulle göra mig sämre.
I slutändan var beslutet ändå enigt att vi skulle försöka bli gravida(annars hade vi ju inte suttit där vi gör idag) för jag/vi är villig/a att gå igenom vad som helst för att få ett barn. Så just nu känns det lite ledsamt att jag ska få mer ont än jag redan har. Jag är livrädd att jag ska få en tuff värkperiod då Mini kommit till oss och att jag inte ska orka bära och lyfta och sånt. Kanske svårt att förstå hur jag tänker.
Positivt är att Mini rör på sig mer och mer och det känns mycket mer tydligt. Jag växer för varje dag som går... I dag på kryssingen var det en i personalen som sa att jag var "i ett välsignat tillstånd" det var vackert sagt och jag tackade för det!
6 kommentarer:
Skam den som ger sig! Du är stark.
En kollega till mig ska ha barn om en månad och på möten sitter hon och grimaserar och är tvungen att vanka runt pga foglossning. Hon hade dock hört att foglossning under graviditeten innebär enklare förlossning så där har du ngt att vara glad för!
Kram
Jag tänker på dig och jag blir ledsen av att läsa att du har så ont.
För en graviditet ska väl ta och vara härligt och lättsamt har jag fått för mig.
Kram på dig!
Emm: Ja det är ju inte ovanligt så att säga. Och ja. Jag är superwoman ;) Jaså, det hade inte jag hört, men jag ska tänka att jag får en lätatre förlossning när jag har som mest ont då!
Bubblan: Äsch så synd om mig är det inte, men det är trist och lite jobbigt, men det där med att en graviditet ska va härlig stämemr ju oftast men lättsam vet jag inte. Min uppfattning är att de flesta "rosamålar" graviditeter och inte berättar allt...Men jag ÄLSKAR att ha en bebbe i magen ;)
Vad jobbigt att du fått foglossning. Jag har också lite ont i ryggen ner mot låret. Tror det är ischiasnerven, kan inte sitta för länge i soffan för då får jag jätteont. Men jag står så gärna ut med tanke på vad som komma skall.
Oj då, stackare, det var ju typiskt, känner igen det där, det gör förj...a ont. håll ut, skall hålla mina tummar å tår för att du ska få må bättre.
Kram på dig
Din stackare! Hoppas du håller ut! Såklart du gör, men du förstår vad jag menar :-)
Skicka en kommentar