Det är ganska ofta jag önskar att jag kunde vara mer rakt på sak och säga till folk i min närhet om jag blir sårad eller ledsen. I dag är en sån dag men nu känner jag att jag försökt och försökt, men inget ger resultat. När någon som står en nära "glömmer bort en" , säkert inte med flit men ändå. Jag känner mig ofta som den som får veta saker sist.
Nu är det jag som inte lyfter luren, jag har redan försökt visa att jag finns och behöver personen i mitt liv. Tänker inte försöka mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skickar en stor kram till dig. Det är tufft att inse att folk i ens närhet inte har samma behov av närhet och kontakt som en själv. Har samma problem med närstående personer och jag har börjat med att "släppa" dem. Jag orkar inte bli besviken igen och jag kan inte ändra på någon annan, bara mig själv. Tufft, men det går...
Skicka en kommentar