Helgen har ju som ni alla vet varit vädermässigt supreduperskön och härlig.
Men skam den vår som ger sig.. Om några dagar ska vi ha endast 5 grader.
På med
vinterjackan igen alltså för frussna jag. 
Västerås var som alltid lika vackert. Jag gillar små städer där det i city finns en å, en huvudgata och bara få små gator i anslutning, en vacker stor park och små prylbutiker.
Vi bodde på Elite stadshotellet och skämde bort oss ordentligt med god mat och för mannen även öl och dyr men god whiskey.
Jag kan rekommendera den lilla chocolaterian som ligger i konserthuset där de säljer farligt utsökta praliner. Vi köpte en ask och avnjöt dessa tillsammans med bubbel på rummet.
Vi avslutade givetvis hotellvistelsen med en brakfrukost på rummet och jag åt både bacon, prinskorv, stekt ägg, muffin och smörgåsar med än det ena onyttiga efter det andra. Nåja tänkte jag: Mini lägger på sig fett nu och det är väl antagligen därför jag är sugen. Mitt ledord under hela den här graviditeten är att äta det jag är sugen på och eftersom jag inte är sugen på alltför feta och onyttiga saker hela tiden så känns det helt ok när det sker.
Det är viktigt att unna sig att åka hemifrån då och då och bara ha tid för varandra. Jag har nog inte varit den bästa frun man kan tänka sig på ett tag, även om M säger att det är värt allt för att vi ska ha barn. Och jag tror han men jag känner mig urtrist och osocial som alltid somnar tidigt och som stundtals bara fräser här hemma för det ena och det andra (mest av brist på föda eller för att jag har värk). Hur mycket klarar en man? All heder åt han!
På vägen hem höll både jag och Mini på att få gå vidare till nästa värld.. En jubelidiot som anatgligen var söndagsbakis körde rakt ut från en bensinmack utan att ens vrida på huvudet åt vänster. Jag vart så jävla rädd då M tvärbromsade att adrenalinet sprutade ur öronen och jag bara skrek i ren förskräckelse både det ena fula ordet efter det andra. Killen i bilen bara ryckte på axlarna och jag tog tag i dörren för att gå ut och snacka med vederbörande. M höll dock i mig vilket var tur för annars hade jag nog gjort mig själv olycklig. Hans bil står ca. 5 cm från min dörrsida.
Efter att jag lugnat ner mig känner jag att livmodern är alldeles stenhård som en liten boll och Mini rör på sig jättemycket, som om h*n också blev rädd för att jag skrek? Jag fick en ordentlig sammandragning och insåg att det är riktigt illa att bli upprörd när man är gravid. Nu var det ju inte mitt fel men....
Jag var skärrad ganska lång tid efter och det stod klart för mig att jag reagerat instiktivt för att jag har en bebis i magen. I vanliga fall hade jag bara blivit vanligt förbannad, nu blev jag rädd.
En bra avslutning på helgen blev det då vi grillade på mammas koloni med broder och hand sambo.
Kissen är hemma igen och familjen är samlad i radhuset!
Måndag? Bring it on!! Jag har laddat batterierna med D-vitamin från solen och en massa kärlek.
9 kommentarer:
Åh herregud så läskigt! Jag förstår att du blev arg och rädd! Jag blev lite gråtfärdig bara att läsa det..
Härligt att ni har haft en mysig helg förövrigt! Ät och njut ;)
Fy vad obehagligt, förstår att du blev rädd.
Vi har också bott på det hotellet om jag inte missminner mig.Visst är det det som ligger på storgatan?
Vilken superläskig händelse! Ryser i hela kroppen...
Helgen lät ju annars helt fantastiskt mysig... Underbart att ni unnar er en paus och rår om varandra mitt i vardagen. Det borde man verkligen göra oftare...
Kram
Jösses vilka idioter det finns på vägarna, vilken tur ni hade alla tre.
Bortsett från det så låter helgen helt underbar:)
Åhhh, vad mysigt det lät med er helg! Sådant där man pratar om och längtar efter att göra, men som ofta inte blir av. Bra gjort! Ni kommer att njuta av det minnet väldigt mycket lång tid efteråt, tro mig.
Men så läskigt med bilen! När jag var gravid i början av sjunde månaden förra gången var det två skitungar som körde in med moped i sidan på min bil. Först så blev jag jätterädd att det hänt DEM något och hoppade ur. Då ställde de sig och började skälla på MIG och sedan kom det fram ett vittne och sa att vi måste ringa polisen - då bara de hoppade upp på mopeden och stack! Så fick jag sitta och vänta på polisen jättelänge, för de hittade inte till rätt adress och jag ville bara hem och vila, för jag fick också jättestarka sammandragningar och blev så rädd, så rädd att bebis skulle hoppa ut för tidigt. Vid det laget skulle det kunna gå att överleva, men det skulle inte ha varit bra. Nej, starka sinnesrörelser är inte bra när man är gravid, det är tydligt!
Usch vilken hemsk upplevelse.
Kul att du gillar västerås. Där är jag uppvuxen och är därför rätt trött på staden. Men jag gillar Bishops Arms som ligger i anslutning till hotellet.
Skönt att det slutaded bra i alla fall. Alltid läskigt när sånt sker....
Låter som en härlig helg ni haft. Skönt :-)
Ja chocolaterian är jättebra. Där brukar jag köpa gåbortpresenter. De har en chokladkonditor från Frankrike anställd och varje pralin tillverkas med stor kärlek och omsorg.
Ungefär så långt ifrån marabou mjölkchoklad man kan komma...fast det kan ju iof också vara gott ibland
Ylwa: Läskigt var ordet.
Södertälje: Ja det är det. Elite. Det var jättefint.
Sandra: Ja jag tror man glömmer bort det. och man behöver ju inte göra stora saker hela tiden. Det viktigast är att allt inte blir vardag..
Sabina: Mmm det värsta är att han bara ryckte på axlarna åt det hela :(
Annah: Nej sammandragningen var inte kul och det visar ju att man inte ska bli upprörd...
Kunken: Bishops är nu nyrenoverat och flådigt värre. Vi åt grymt god mat och de hade t om alkoholfri öl!! Cred till dem!
Emm: Mmm det var najs...
Mange: Jag kanske får be dig att köpa ut då och då?? Hehe....
Skicka en kommentar