Explosionsratad magväxt och kisskris på tåg

Hemkommen efter dagarna på Västkusten.
Vi har suttit och lapat sol och bränt oss lite av vårens första strålar. Min mage har nu ett eget liv och växer därefter.
Nu är jag sådär supehungrig igen och inte alls sugen på sån mat vi brukar äta utan fick snålvatten efter potatisgratängen som stod i ugnen i lördags. Jag pytsade på bearnaisen på entrecoten och mumsade i mig creme bonjourost på kex. Var har den gamla Milla tagit vägen? Allt för Mini säger jag bara... Har läst att barnet nu lägger på sig fett.. Kan inte vara bekvämt :) Men titta bara på bilden! Detta är vad jag ser när jag tittar nedåt... Hallå!!!!! Jag är bara i vecka 17! "Här kommer Barbamammma" Kommer alla säga sen..


Något har dock hänt med nedre delen i min rygg och ljumskarna. Jag har värk.. Inte som min "vanliga" värk utan denna är djävulskt jobbig. Jag kan inte sitta länge och heller inte ligga bekvämt. När vi gick långt på stan igår blev jag alldeles matt i ryggslutet. Senast dagarna har svärmor assisterat mig en kylklamp inlindad i kökshandduk, detta har hjälp någorlunda som smärtlindring. Pratade med min gode vän C i dag som är sjukgymnast och hon sa att det kan ju vara begynnande foglossning men lugnande mig och sa att det inte är farligt. Farligt eller ej.. Ont som f-n gör det och jag går knackligt. Har lämnat meddelande på min barnmorskas telefonsvarare. Mini!!! Ligger du och trycker på mammas "fogar"??
M kände äntligen en stor dunk där inifrån och blev helt till sig. Vi hade köpt en mobil med speldosa till bebben. Egentligen ville vi båda vänta tills efter ultraljudet men vi kunde bara inte hålla oss! Eftersom jag fick reda på att barnet nu kan uppfatta ljud och reagera därefter lade jag speldosan på min mage och det blev en direkt reaktion där inne. Häftigt! Tillslut sa M att han tyckte att jag skulle låta bebben vara ifred och sova. Men hallå!! Jag hade ju för en gångs skull makten över Mini och inte som det brukar vara: Mini hade makten över mig! Klart det var svårt att sluta...

Hmm tänker ni vad är nu detta på bilden? Kvinnan håller nåt bubblande champagenlikt i handen? Jo det ska jag berätta är det alkoholfria alternativet till champagen. Min far hade köpt alkoholfri öl och en liten flaska av detta till mig! Jag blev mycket glad men hur mycket jag än vill så känns det surt att dricka detta när de andra dricker gott vin och öl. Och med att jag säger det högt känner jag mig som en dålig gravid kvinna.. Varför?
Och nu när jag ser på kortet ser jag att det syns att jag gått upp i vikt. Det är i rent terapeutiskt syfte jag publicerar fotot ;). Säga vad man vill men det är en stor omställning för mig som innan jag blev gravid vägde ganska lite pga min ämnesomsättningssjukdom. Kan ta ett tag innan man sluta rycka till när man ser sig i spegeln.
Vägde mig i morse och nu väger jag 64,4, inget onormalt med det men det känns i kroppen. Magnus har också gått upp.. Sympatigravid heter det inte så?


Det fina vårvädret får mig att må bra i själen. Vi har promenerat och sett alla olika sorters fjärilar och lyssnat på fågelsång och kikat på olika arter i kikaren. Jag kände mig riktigt vuxen i helgen för jag uppskattar andra saker än jag gjorde förr. Låter kanske lite konstigt men nu när man går här med magen funderar man mycket också. Både jag och M skulle mycket hellre bo lång ute på landet nu när vi bildar familj. Ingen av oss gillar stressen i stan och vi uppskattar naturen och lugnet. Kanske nåt att tänka på i framtiden?


Tågresan upp och ned har gått mycket bra. Det är skönt att slippa köra bil! Och det tar ju bara 3 timmar med x2000.
Däremot hade jag ett dilemma med att åka tåg. Toaletterna var alltid upptagna!!! OCH!! Det fanns ingen tvål att tvätta händerna med. Gravida kvinnor blir i akut behov av en toalett. Men... Ska jag berätta en hemlis? Kvinnor som någon gång själva varit gravida vet detta och kan i bästa fall titta på magen och säga: "Du kan få gå före mig Vilket hände mig två gånger i dag! Tack och bock!!! Men tvålen.. Uäck!! Jag som arbetar med livsmedel och som tvättar händerna och spritar dem så många gånger per dag att jag inte kan räkna ser ju bara bakteriehärden växa där inne på den offentliga tågtoalettan. Fick lite panik när jag dirket efter skulle äta smörgåsen jag hade med mig...Tänk er själva.


Avslutningsvis vill jag bara säga att jag hitills tycker veckorna bara rinner i väg. Min pappa och hans fru tittade storögt på magen (vi sågs senast i februari) när vi kom ner. Vi har pratat eventuella namn och det känns som att vi har några riktigt fina nu.
När pappa lämnade oss på Göteborgs C idag fick vi en liten kasse med en fin murgröna i som ha ville att vi skulle plantera i vår trädgård till Mini så vi sen kan titta på den och säga:"Den där planterade vi samma år som Mini föddes". Klart jag fällde en tår när han gick. Inte en gest som min pappa normalt skulle visa.