(Se mig i slowmotion kasta mig över barnvagnen och rädda det stackars barnet från dess mamma)
Det finns en sak som verkligen får mig att gå i taket: (med risk för att skapa debatt)
Föräldrar som ger sina barn:
1. Läsk
2. Godis
3. Kakor och bullar
4. Annan dryck med socker i.
Frågan är bara var gränsen går rent åldersmässigt?
Men för mig ser det så jävla illa ut när en ca. 4 månaders bebis sitter i sin vagn med en nappflaska med LÄSK i. Därav utbrottet i början av bloggen.
Jag var i centrum förra veckan och träffade på en gammal klasskompis som hade sin son sittandes i vagn. Under tiden att vi pratar tar hon fram en nappflaska, öppnar sin colaflaska och ja, resten kan ni lista ut själva. Barnet suger glatt i sig all cola och skriker efter mer..
Nej, det är inte påhittat och ni kanske förstår min reaktion. Jag var SÅÅÅÅ nära att där på plats dumförklara henne.
I går på SVT 1 i det nya programmet "Saras kök" är Ann Söderlund och hennes lilla son Dante med. I ett inslag visas hur mamma Ann ger Dante O´boy i glas och jag rasar!!! Jag skriker faktiskt rätt ut till M: HON GER BARNET O´BOY!!! (Fick faktiskt ett sms från en kompis samtidigt med samma reaktion!)
Jag tror och hoppas att inslaget var gjort för att visa den raka motsatsen till den nyttiga brunchen som lagades i programmet?
Jag kanske låter extrem, det har jag hört förr, men jag står för det jag tycker. Det kan bara vara i ren okunskap man ger sitt barn o´boy.
Personligen kommer jag ALDRIG att ge mitt "småbarn" godis, o ´boy eller läsk eller tillåta bullar och kakor. Barn behöver det inte. Socker är inte för någon, varken barn eller vuxen ett "ämne" vi behöver för att överleva.
När ska man då börja ge barnen socker?? Fråga dig i stället: Varför ska man börja ge barnen godis och låta dem dricka läsk? Helst drar jag ut på det så länge det bara går tills barnet själv är medveten om det och vill ha. Men då bara en gång i veckan.
Jag är själv uppvuxen i ett hem där vi inte hade läsk.
Jag (och mina syskon) fick lördagsgodis från att jag var ca. 5 år och då pratar vi om en liten skål med en ca. 8 bitar godis i. Ibland fick vi popcorn eller lite ostbågar istället.
I dag får barnen "lördagsgodishandla" hela veckan. På rasten i skolan blir det nån klubba, det tuggas tuggumi nästan hela dagarna förutom på lektioner, man köper en delicatoboll efter träningen (för de barn som fortfarande rör på sig), dricker o´boy till mellis, fikas hos mormor och morfar på helgen och sen storhandlas det på Ica Maxi på lördagen och då är det både chips, läsk, glass och godis i flerkilospåsar. Det är ett konstant sockerintag och barnen blir sockerberoende.. Och med det löper de en större risk att få fetma.
Jag och M är helt överens om att vi inte vill att vårt barn ska äta socker för tidigt. Och vi kommer inte att tillåta att släktingar smusslar åt lill*n godis eller bullar i hemlighet.
Folk får bli sura. Det är vårt barn och vårt val.
Att barn i större utsträckning lider av fetma är ingen hemlighet och det är ett lavinartat problem. Fetman sträcker sig dessutom längre ned i åldrarna.
Nu är varken jag eller M några gottegrisar och om vi köper hem något onyttigt kan det bli liggandes i köksskåpet tills vi slänger det. Kanske är det genetiskt betingat om man är mottaglig för sockersug eller inte?
En sak är säker: Det där lilla livet som ligger i min mage är definitivt påverkbar av vad jag stoppar i mig. Om jag äter mycket socker sväljer den mer fostervatten.
Kanske var det våra föräldrar som lade grunden till våra kostvanor redan då vi låg i magen?
Men jag har ju "en äckligt bra karaktär "också, som min mamma alltid påpekar. Och så jobbar jag ju i ett projekt som skall få ungdomar att äta mer nyttigt.
29 kommentarer:
Det var ord och inga visor!!
Men jag håller med dig! På alla punkter!
Trevlig helg till dig och mini :-)
Doppa en sockerbit i vodka och ge till ungen! ;)
Tycker du har helt rätt.
Och... varför skulle folk bli sura? Om barnet inte vet hur läsk/godis/delicatobollar/O'boy smakar så bir barnet inte heller suktat av det.
:-)
Kunken - tror du säger så där för att du själv är sugen på det ;-)
Emm: Du kan vara något på spåret ;)
Ännu en gastroelitist, trevligt!
Word! Jag tappade hakan igår när Ann stoppade i det lilla barnet ett glas o´boy... Fram för mer medvetenhet!!!
emm: Japp!
Kunken: Skulle må då va? ;)
Max: Precis..
Vera-Loouise: Absolut.. Tror du menade det positivt??
Mja jag kan väl hålla med delvis. Att ge ett spädbarn cola verkar urbota dumt men att ge ett barn (inte spädbarn) måttliga mängder med godis är okej.
Visst ska barn äta nyttigt men på samma sätt som vi vuxna unnar oss lite vin, goda ostar, godis eller annat snacks så är det väl förståeligt att barn får godis ibland. De är, lika lite som vi, övermänniskor.
Sen blir inte alla barn feta. Inte ens om de käkar mycket godis. Jag har en syster och en bonusdotter som är som pinnar oavsett vad de stoppar i sig. Då är nog sockerberoendet värre, men det krävs rätt ordentliga mängder med socker och småätande för att uppbåda det.
Visst Melinda får SOCKERFRI O'boy och hon har OSÖTADE flingor men om vi fikar på kvällen och äter en nybakad muffins så äter hon det också. Om vi köper godis på helgen så får hon också det.
På samma sätt som det är onödigt och dumt att ge sitt barn extremt onyttig kost och mycket sockar så tror jag att det är onödigt att vara extremt restriktiv.
Istället för att vara extrem vad gäller socker så tror jag det handlar om att barnen får röra på sig så pass mycket så att de gör sig av med det de äter.
Jag har stört mig på att man ger mycket småbarn, typ 6 mån, saft istället för vatten i en nappflaska. De har inte vant sig än vid sött behov - varför börja så tidigt? I den åldern är det bara primära behov som behöver fyllas - släcka törst, inte bli uttorkad osv.
Sedan så när barnet blir större så tror jag att man skall ge med måtta. Och inte använda det som belöning. En frukt är precis lika god och jag har flera vänner vars barn hellre tar en frukt än godis (typ 4-5 års åldern).
Emma:Ja detta är en het fråga för mig. Jag är inte på något sätt arg på dig vill jag bara säga men en fråga som engagerar mig är just detta och därför vill jag svara: Tyvärr är det så att det är lika onyttigt och farligt att äta onyttigt oavsett om man är normal- eller överviktig. Som med just smala barn.. Bara för att de är smala betyder inte de att de kan äta mer onyttigt än andra barn. Många smala vuxna personer har sämre kolesterolvärde än andra bara för att de tänkte att "jag kan ju ändå äta vad jag vill" Men sockret är värre än fett oavsett barn eller vuxen.Jag anser inte att det är dumt att vara "extremt restrektiv" när det gäller vårt kommande barns hälsa. Barn blir dessutom i många fall överaktiva och mycket okoncentrerade av socker, det har gjorts studier i England där man har ändrat kosten hos barn med t ex ADHD och uteslutit socker och barnen har blivit förändrade i sitt humör, sina studieresultat (till det bättre) och framförallt fungerat bättre i klassen. Allt för att man tagit bort socker. Du skriver att det är som när vi vuxna väljer att ta ett glas vin eller äta en god ost men det är ju något vi väljer själva, ett barn som inte fått smak på socker efterfrågar det heller inte eftersom det inte är något människan behöver och efterfrågar för att överleva. Jag menar, och kalla mig extrem, att om vi inte ger vårt barn socker tidigt kommer vi kunna bespara barnet några år av "sockerbelastning".
jag håller också med om att alla behöver röra på sig mer men eftersom vi inte kan veta vilka barn som blir överviktiga eller inte verkar det ju dumt att ge dem nåt (socker) för tidigt som kan öka risken för att de blir sjuka...
Adtillbe: Jag verkar inte vara ensam om min åsikt..Och jag håller helt med om det där med vatten! Jag kommer bli en fruktmamma. Eftersom jag själv är uppfostrad så känns det mest naturligt.
Adtillbe: Jag verkar inte vara ensam om min åsikt..Och jag håller helt med om det där med vatten! Jag kommer bli en fruktmamma. Eftersom jag själv är uppfostrad så känns det mest naturligt.
söderböna: Jag bara: ??????????
Jodå jag vet att dt inte är nyttigt för smala barn eller vuxna heller men det jag försöker säga är att jag vänder mig mot extrema varianter, åt båda håll.
Jag tror snarare på att lära sina barn, och sig själv, att måttlighet är bäst. jag tror inte på att man ska förbjuda saker för då blir de bara mer eftertraktade.
Grejen med godis och sötsaker är att om man är lite äldre så kan man lära sig att det är just att "unna sig något" eller en belöning...
Det som skrämmer mig är barn (och vuxna) som ser socker som en självklar del av sin vardagskost.
Håller med dig! Vår son dricker helst vatten och jag blir helt chockad, när jag ser föräldrar som ger t.ex. Coca Cola i nappflaska till sina barn!!! Vi har aldrig läsk hemma, aldrig! Vi märker också jättetydligt om sonen ätit något med socker i, t.ex. lördagsgodis (han får det bara direkt efter en måltid och oftast glömmer vi faktiskt av det), för först blir han pigg och sedan jättetrött och gnällig. Oftast är det faktiskt ANDRA som stoppar i honom socker och det är vi inte glada över och det är enormt svårt att förhindra. Och han har fått smak för det... även om han också kan tacka nej, om någon frågar. Fast jag själv älskar godis och tycker att jag äter för mycket, även om jag har insett att jag äter mindre än genomsnittet, som tydligen ligger på 12 kilo/person/år... Jag äter mitt godis i smyg för sonen. Fast en och annan mörk chokladpralin kan vi ta som efterrätt :) Just när det gäller sötsaker är det svårt med Frankrike, för de får kakor som mellanmål, även i skolan och man FÅR inte ta med frukt istället. Jag vill ge så lite socker som möjligt, men är också medveten om att det kan skapa ett sug, eftersom barnet ser ANDRA sätta i sig sötsaker, även om vi diskuterar mycket här hemma ang. effekter av mat och socker. Själv fick jag inte äta isglass när jag var liten, vilket fick till följd att jag under rätt många år åt isglass så fort jag åt glass, så man får försöka hålla balansen som förälder...
Håller med om att små barn verkligen inte behöver få socker onödigt tidigt. Men hur 17 gör man när de blir lite äldre och tex får godispåsar på kalas?? Iofs ett senare problem men ändå. Har fö en gång hört kommentaren 'men Oboy är ju svenskt så det måste ju vara nyttigt'.
Shit, det här var ett hett ämne. Kul :)
Smaka på bröstmjälken... den är så sliskigt söt att man ryser!
Måttlighet är bäst! Enligt mina åsikter så får man ju väga för o nackdelar. Om jag är sugen på tex choklad så blir min själ just lite gladare om jag får just choklad fast det är onyttigt.
Läste om ett par som åt extremt nyttigt och gav sin pojke veganmat och allt enligt dagens mått på nyttigt. Pojken hade extrem näringsbrist och var slö eftersom han fått alldeles för ensidig kost och dessutom alldeles för lite kolhydrater. Liksom igen, måttligt är bäst!
Mina barn dricker ett glas o´boy ibland, äter godis sällan (efterfrågar sällan) men ratar i perioder "nyttig mat". Om man dessutom har ett barn som inte tycker om mat så lovar jag dig att det kommer kännas bättre om han/hon äter sockrad filmjölk än inget alls... Socker är inte nyttigt, men i små mängder är det inte farligt alls.
Shit alltså, det här var en het potatis som väckte mycket känslor. Kommentarer och synpunkter strömmar in.
Själv har jag inget att tillföra i "debatten", men synnerligen intressant läsning.
Kul med reaktiner, eller hur?
"Reaktioner" ska det vara... Shit alltså, tänk vad två glas vin kan gra på en fredagkväll
Lagom är bäst. Tror det är svårt att undvika det helt, det är vanligare idag än förr att barn får mer socker. I mitt föräldrahem fick vi inte heller mycket onyttigt, godis etc, sånt som barn idag får maaaassor av. Min 11-månaders Peo var på 1-årskalas i veckan... och fick smaka både chokladbollar (med less sugar) och glass. Han tyckte det var jättespännande såklart. Glass är kallt. Sen får han inte äta sånt till vardags, det var ju särfall. Men ändå, jag tror att det är svårt att dra allt över en kam. Allt med måtta är bäst! Inte göra en dålig vana till just en vana :-)
Oj vilket hett ämne! Visst håller jag med om att man inte ska stoppa i små barn onödiga sötsaker, men det går ju inte att undvika i all oändlighet även om man inte juder på et hemma. Förr eller senare blir barnet större och får kompisar som bjuder på godis och då är det kört. Har ni en plan för hur ni ska lösa det? ;)
Vissa saker kan man inte förhindra hur gärna man än vill, men måttlighet är alltid bäst! :)
Jag håller med Mange men jag får väl skriva om barn och deras små vanor och ovanor, när jag är typ omkring 50 bast för innan kommer jag nog inte finna någon man att göra barn med som det ser ut nu.
Det jag reagerade på i programmet var att Ann gav sitt barn o'boy i den åldern. Jag tror inte heller att Milla har tänkt hålla sitt barn från socker hela livet, för det går inte. Snarare handlar väl själva utbrottet (i alla fall i mitt fall) mer om att göra sitt barn van vid socker vid tidig ålder. Det går ju att undvika så länge man som förälder själv matar sitt barn. Att hålla barnet ifrån socker och läsk de första åren tror jag är viktigt. I sinom tid upptäcker de ju det själva på olika sätt. Sen kan man ha en egen "policy" hemma, men jag håller med om att det är svårt - och kan göra barnet mer nyfiken - om man har en nolltolerans.
Det gäller såklart att lägga det på en bra nivå, inte förbjuda allt sött - men heller inte vara för tillåtande bara för att det är bekvämt.
Jag hoppas att du är medveten om att allt vi äter och dricker (inte vatten) innehåller socker, dvs mjölk, lök, frukt, hamburgare, you name it.... Vi föds med en smak för bl a sött. Om man vill välja bort sött ur kosten får man leva på vatten. Men då dör du av annat istället.
Det som du verkar obstruera emot är tillsatt socker, dvs det som finns i godis, läsk, etc men också i vissa frukostflingor, fil, mm.
Ett problem som du sannolikt kommer att få när ditt barn blir större och lever på egna meriter är suget på "förbjuden frukt" och att han/hon äter eller dricker, i smyg, sådant som du förbjuder. Nu menar jag inte att man ohämmat skall låta sina barn äta "onyttigt" men lite godis till helgen eller en läsk till fredagsmyset gör inte ditt barn till missbrukare av söta saker. Reglerna sätter man som vuxen förälder och barnet får därmed en sund syn på vad som gäller när det är fest eller vardag.
Den som har barn och lever med barn till vardags vet också att barn äter inte allt man vill att de ska äta. Vår tjej äter ingen annan frukt än banan och inget annan grönsak än morot. Vi är glada att hon får i sig mat varje dag och ibland är den inte supernyttig, men vad gör man? Läsk, godis och chips får hon, i måttliga mängder, bara på fredag och lördag.
Sen vill jag bara säga det att det finns inget som heter "sockerberoende", det är ett påhitt från en kvinna i norrland någonstans som håller kurser för att "rädda" folk från sockerfällan och tjänar stora pengar på det. Hepp!
Jag tycker att gastroelitist är positivt, men det verkar inte vara så många andra som tycker det, när det medför specialbeställningar på restaurang och måste-läsa-innehållsförteckningen-innan-jag-köper. :-)
Snacka om att jag rörde om i grytan! Jag menade i mitt inlägg att jag vill hålla barnet borta från socker så länge det går.. Och anonym: Självklart menar jag det tillsatta sockret och INTE fruktsocker eller mjölksocker... Det vore väl enormt dumt att försöka undvika det eftersom det du kallar "socker" finns i det mesta??? Nu lägger vi locket på denna debatt eftersom den pågått tillräckligt länge. Men det är mycket intressant att höra hur folk jag inte känner tycker att jag vi skall uppfostra vårt barn. So what om vi INTE NÅGONSIN vill ge vårt barn godis annat än på lördagar???
Skicka en kommentar