Kors i taket!

För mig är ett läkar besök där jag känner mig värdig väldigt, väldigt ovanligt.
Men idag måste jag säga att jag blev positivt överraskad och glad!!
Företagsläkaren var en äldre, sansad och trevlig man.
Han hade fått mina papper från rehab.utredningen och tyckte att det var solklart att jag behövde KBT-terapi och sjukgymnastik under en längre period.
Han var mycket mån om att fråga om jag verkligen orkade jobba 50% nu när jag är gravid.
Jag står fast vid att jag vill prova jobba halvtid så länge jag orkar.
Men vi kom överens om att vid minsta lilla ökade stresssymptom skall jag säga ifrån så får jag gå ned i tid. Varken jag eller barnet skulle må bra av att jag går och är stressad.
Jag är ju inställd på att jobba 50% ända fram till att jag skall ha Mini men han tyckte att jag måste ställa in mig på att mina symptom kan komma att öka och de gör oftast det för patienter som har de diagonser jag har.
Så när jag kommer till jobbat ringer telefonen och de ringer om en tid hos sjukgymnasten redan om två veckor! Känns så skönt!!
Och nu får jag äntligen gå hos en som är specialiserad på Fibromyalgi.
Hur många KBT-samtal jag får betalade via arbetsgivaren är dock inte sagt och det lär ju antagligen bli färre än vad jag behöver.

Min smärtläkare säger att det tar ungeför dubbelt så lång tid att reparera en skada och bli bättre som det tog att dra på sig problemen... Jag skulle behöva ca. 12 års rehab (skämt åsido)
Jag är på bättringsväg men det gäller hela tiden att sätta otroligt tydliga gränser för sig själv och inte utsätta sig för att man hamnar i "prestationsträsket".
Dessa två år jag haft har tveklöst varit den jobbigaste prioden i mitt liv men jag har också lärt mig jättemycket om hur jag och min omgivning fungerar, vilka vänne roch familjemedlemmar som verkligen älskar en.
Jag värderar andra saker i livet och ser saker jag inte sett förut. Att gå in i väggen är obeskrivligt tungt. Man blir handlingsförlamad både fysiskt och psykiskt.
Ett tag är man helt nedbruten men sen återskapar man med de rätta verktygen ett nytt jag, och det är jäkligt energikrävande och ledsamt. Jag har ofta saknat det gamla jaget fast jag vet att det inte var bra men det är ju också det enda jag vetat om.
Tillbaka skall jag men jag vet att det kommer ta tid.