Ja, jag vet att jag är gravid och extra känslig och bölig och allt det där.. men de senaste dagarna har det verkligen gått upp för mig hur lycklig jag är som har fått allt det jag har i mitt liv. Nu pratar jag inte materiella saker utan kärleken jag har i M och mina kära vänner som stått kvar vid min sida trots min sjukdom och den långa sjukskrivningen jag har pågående.
När jag började blogga levde jag som nybliven singel och var ute varje helg. Jag levde loppan och tog igen, som jag kallade det då, förlorade år. Nu vet jag att allt jag försökte fylla var ett tomrum. Jag ville bli sedd och bekräftad.
Jag var ofta ledsen och hade en stor känsla av ensamhet.
Mina vänner skaffade barn och köpte hus och förlovade sig och jag stod på sidan och tänkte: "Det kommer aldrig hända mig"
Men så den där kvällen i november var jag hemma hos Å och vi kom överens om att jag skulle lägga ut en presentation på en dejtingsite. Hade det inte varit för vinet hade jag nog aldrig vågat ;) Men så blev det som det blev. Jag träffade min M. Och det jag aldrig trodde skulle hända mig det hände! Jag blev kär och träffade kärleken, tryggheten och
Och allt bara rullade på.... En etta och en tvåa blev till en trea som blev till ett radhus. Och en förlovning blev till ett giftermål.
Och nu är det dags för oss att bli en familj. Det trodde jag aldrig! Så det jag vill ha sagt är att hur hopplöst sakler och ting än kan kännas och hur stilla livet än kan stå. Så ska man aldrig säga aldrig.
Utan M hade jag haft svårt att växa till den person jag är i dag och jag hade inte vågat gå upp och jobba på 50% men med M vid min sida går allt. Han får mig att vilja och orka.
5 kommentarer:
Det är så himla kul att ha följt er historia! Jag minns spaces bloggen ;)Och visst är det väl underbart när kärleken får en att växa!
Internet är inte så tokigt! ;)
Jag blev tårögd av ditt inlägg och ditt inlägg får mig att hoppas på att jag kanske kan få vara med om samma lyckorus någon dag..
En riktig solskenshistoria. Och allt detta har skett på typ ett år va?
Jag tror jag ska ge mig ut på nätdejting jag med.
"Ja, jag vet att jag är gravid och extra känslig och bölig och allt det där..." ...jag också... *snyft av rörelse* fint... Känner igen det evigt stillastående och sedan efteråt tänkte iaf jag, att "tänk, det visste jag inte, att strax efter det och det, så skulle han stå där framför mig med världens vackraste leende". Och nu, en underbar pojke, en flicka på väg ("Kungens val" fick jag lära mig igår att det kallas), fantastiskt hus och trädgård (hyrt tillfälligt, men ändå) mm.mm
Alla: Tack.. Det är kul att ni vill följa min historia. Det har ju gått från djupaste förtvivlan i bland till det högsta lyckoruset. Och ja, allt detta skedde på ett år. Men om jag skall vara ärlig var jag nog inte redo innan :) Tårta... JAG VILL HA!!! Kan jag inte få en när Mini kommit Söderböna?
Skicka en kommentar