är verkligen skört.
M är uppvuxen i Östhammar och har de flesta av sina nuvvarnade vänner i trakterna runt Uppsala.
När beskedet om bussolyckan kommer på nyheterna ringer M mig och är orolig. Tanken på att någon som han känner kan ha blivit drabbad är oroande och obehalig.
Jag ber han ringa de han vet åker bussen.
Så gör han. Han får tag på dem han är orolig för men R, en av hans närmsta barndomsvänner berättar att hans mamma inte kommit till jobbet i morse. Dagen går och inga tunga besked kommer. M är inte glad.
Men så i går kväll ringer telefonen och R berättar i ren och skär chock att polisen nyss lämnat han och hans frus hem..
Hans mamma dog i bussen. Att han ens kan greppa telefomnen är för mig ofattbart!
Kvinnan som M ätit mellis hos i många år, som familjen S rest på semester med och som M:s mamma är god vännina till och som har en planerad middag inskriven i almanackan med K som inte längre är ibland dem.
I går levererades många tunga besked.
Jag blir så illa berörd.
I går när vi gick och lade oss sade M: "Vad skört livet är.. Det har aldrig kommit mig så nära förr"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
SÅ fruktansvärt tragiskt.....
Man ska vara tacksam för varje dag man får med sina nära och kära....
Inte ta något för givet.
Fruktansvärt! Livet kan vara skört som en spindeltråd om man är på fel plats vid fel tillfälle, och tyvärr tvingas vi ju ibland påminnas om det.. Kram!
Jag blev berörd av ditt inlägg och skänker en tanke till din man och kvinnans anhöriga.
Usch, nu gråter jag... och jag visste inte ens om att det hänt en bussolycka, eftersom jag inte hänger med särskilt mycket i nyheterna i Sverige. Minns spårvagnsolyckan i Gbg och hur jag nervöst funderade över var mina familjemedlemmar rimligtvis kunde befinna sig. Vi hade tur, då, alla har inte alltid det.
Isch!! Det är verkligen hemskt hur snabbt saker kan bli så totalt hemskt.
Som sagt, det är läge att ta vara på alla stunder man kan med de man älskar.
Skicka en kommentar