Vildjuret

är äntligen hemma!!

Detta innebär att var jag än går, vad jag än gör och när jag än gör det så är hon med...

Men.. Det brukar lägga sig efter nån dag. Sen är t.o.m hennes vardag igång igen. Hur som helst är jag glad att ha en värmande kisse på magen och någon som faktiskt får mig att bli lugn(are).

I dag andra dagen av rehabutredning och det har gått så bra. Diagnosen från överläkaren i psykiatri är solklar; Utmattningssyndrom

och läkaren kommer därav att rekommendera kognitiv terapi under en lång period en uppgång på 50% i vår. Jag kommer att arbeta 50% under max 1 år för att sedan långsamt gå upp till 75% . I morgon sista besöket med ortopeden som också skall säga sitt (det kan ju hända att hon ser saker och ting annorlunda, men det hoppas jag inte att hon gör). Hon ska klämma och känna på Fibron.

Jag har för många gånger blivit glad och positiv inför ett besked för att ropa "hej" denna gång. Men en sak är säker; Jag är glad att han som jag vill att jag ska komma upp i 50% snart!!! Och jag lovar.. Jag ska ta det lungt!

Denna dag har jag väntat på länge: En läkare som förstår det jag säger och som vill att jag ska få hjälp. Det tog tammejfaan bara 1 1/2 år....Skam den som ger sig!

Och för alla er som undrar över "beskedet" kan jag bara säga: Ni får vänta som jag och M gör :)

Det kanske inte ens kommer denna vecka.... Men jag har slutat tro..... Trots avskanaden av "det röda besöket"...

Kram på er alla!!

Ps.Budgivningen rör sig i sakta mak.. Men det går bra! Extravisning om 30 min.. ett par som hoppar in långt över utgångspriset..Man får hoppas... Ds.