Lugn som en....

(filbunke???)



Att inte veta och att känna ovisshet är det värsta jag vet.
Jag mår pyton av att inte ha kontroll över situationen, vad det än gäller.
Och när det gäller min kropp då blir jag hyper!!
I dag tackar jag min lyckliga stjärna för att min mens äntligen kommit!!
Nu är det säkert många som tänker: "Ja men.. Du vill ju bli gravid" ...
Och ja, det stämmer men eftersom nu situationen är som den är med det stundande bröllopet var det lite olägligt.
Självklart hade det varit välkommet trots bröllopet. Ett barn är alltid välkommet. Men nu blev det inte så.

Astillbe har så rätt.. Varför skall man känna sig udda för att man inte dricker??
Jag hade inte klarat av att bortförklara mig på mitt eget bröllop varför jag inte dricker (om jag nu hade varit gravid)
Nu slipper vi bortföklaringarna och det blir enklast så... Dessutom vill jag inte berätta för tidigt eftersom jag haft missfall.

Nu kan jag slappna av och ta ett glas champagne med min älskling. Och det bästa av allt; Jag slipper höja Levaxinet just nu på en gång.. Jag vet ju att jag mår pyton när jag gör det och det vill jag helst göra när jag är lugn och inte har en massa måsten. Vill inte få problem med hjärtat igen.
Klänningen lär ju passa när min "mensmage" lagt sig så nu är det problemet ur världen med...

Jaa, allt ordnar sig tillslut. 5 dagar kvar!!!!!!!! Och lika få dagarr kvar tills alla hemlisar är avslöjade..
M skall få boxen med fotona på mig och jag antar att han kommer tappa hakan. Det gjorde jag iaf :)
Jag ser mest av allt fram emot att få säga ja till min älskade och tänk vad skönt när allt ståhej är över och vi får åka bort och lyxa ordentligt i ett dygn??? Lovely!!

Vi får helt enkelt "arbeta" på den andra lilla saken på vår bröllopsresa i jul... :)