Förvirrad

I morse ringer min mobil 07.45.
Det är min chef.
Någonstans långt borta hör jag henne säga att jag börjar 7, och jag tror att jag drömmer.
Sen inser jag att jag inte drömmer utan att jag faktiskt försovit mig. (Första gången på 10 år)
På 17 minuter med magknip och yrsel lyckas jag stå på plats inför morgonens stora beställning.
Min hjärna är inte med.... Jag håller på att svimma.
De senaste två dagarna när folk frågat mig hur det känns inför bröllopet vill jag säga; För jävligt. Men det kan man ju inte. Man skall le och ge sken av att allt är tiptop och amn har koll på allt och man är bara såååå lycklig och harmonisk!!!! (Antar att de som tänker så inte har gift sig någon gång..)
Jag vet inte hur jag skall förklara men just nu finns det inte en tillstymmelse till lugn inom mig.
Vi har MASSOR att göra de sista dagarna.
Och vi har ingen vi kan lassa över sakerna på heller...
Att jag är en organiseringsfanatiker gör inte saken lättare heller. Jag kan inte slappna av.

När jag är på väg ut från jobbet i dag säger chefen: "Ja men då ses vi i morgon vid ett då.."
Och hos mig är det blankt.. Ingen polett trillar ned i min lilla sockervaddshjärna.
"Ja men.. Jag sa ju till dig förra veckan att vi skulle fika i morgon för dig vid ett"
Och jag tänker: Neeej, det var ju på torsdag.. I dag är det måndag.
För mycket kola i snurret, eller var det snurr i kolan???
12 i morgon ska vi bara på banken och efter det skulle vi kört sakerna till Slottet där vi skall ha festen.. Hur skall vi lösa allt det nu??
Ringde min snälla extrammama för att få stöd, hon berättade att hon mer eller mindre tänkt: "Jag undrar när hon skall krascha??" Och sen.. "Japp där kom det"

Vad jag vil ha sagt mina kära medbloggare är att min stressnivå nu är riskabelt hög och jag måste coola ned mig. Jag känner att nu när vi är så nära bröllopsdagen är det då som stressreaktionen kommer. Och det gör den ju för att bägaren likosm runnit över...

Bröllopsnerverna har gjort sig påminda och jag tjuter och har känslor inom mig som är oförklarliga.
(Ta det lungt.. Jag vill fortfarande gifta mig..)
men pressen är för hård och det är nu det märks att vägen fram till denna dag varit grusad av tjafs och bråk från yttre håll....

4 dagar kvar!!!!!

Kan någon annan som gift sig bekräfta att jag inte är knäpp???? SNÄLLA!!!!!

Jag återkommer med bloggandet då jag är Fru S med fullkomlig redovsining och bilder.
Men det gör jag inte förrän jag vilat upp mig...
Jag vet att ni håller tummarna. Och om ni kan.. Ge mig styrka!!!

Puss och Kram.. Trötta blivande bruden.