Det är inte koalan på bilden som skrivit brevet...
I går satt jag och M här hemma och funderade på vad det egentligen är som gör att vi passar så bra ihop och har det bra här hemma. För det är ju faktiskt så att det är mkt som skall stämma för att en relation ska gå ihop. Det kommer bli mycket skruvande och meckande under åren om det skall rulla. Och ibland är det t om så att man kanske får slänga den där fina ljusstaken eller den där tavlan för att ens partner skall bli mer glad.
Det kallas kompromiss och det är ett vinnande koncept!!
Då är det ju så här att jag och M har några saker som vi absolut inte tänker ändra vår åsikt om eller kompromissa bort varken mellan varandra eller med någon annan och det är:
Gå på julbord?
Vi älskar julmat men hatar själva upplägget med bordet och köerna, trängseln, folk som svullar. Ska komma fram först, blanda all mat i en hög och äta desserten med varmrätten och förrätten med varmrätten och dessertosten.
Alla tar för mycket mat och alla lämnar mat.
Ha kontakt med X?
Vi har inget behov att vara kompisar med våra ex. Prata minnen, skratta åt saker man gjorde tillsammans, gratta på födelsedagar, kolla hur exxets mormor mår eller kallprata på stan. X som hör av sig klockan 3 på natten med discodunk i bakgrunden eller med söders bilbrus i örat är PATETISKA!! Varför vil man ha kontakt med sitt ex?? Okej om man har barn tillsammans... Men annars??
Gå på Firmafester? (Kick offer mm...)
Åh Guuu´såå pinsamt med kollegor som alltid dricker för mycket. Chefen som håller det där pinsamma talet och ekonomitanterna som tar en likör för myket och som skall bli kärvänliga med alla.
Det är som att alla som sitter i kontorslandskap har ett fruktansvärt behov av att hävda sig och runt 1-tiden är det dem man trodde var de mest trista kollegorna som står på dansgolvet och "rejvar". Det blir vääldigt tyst vid kaffeautomaten på måndag morgon.
Vara ansvarig för en konversation?
Om vi bjudit hem tre kompispar på middag och sällskapet visade sig vara helt olika och inte har nåt att prata om.. Är det vårt ansvar att agera moderator???? Det blir pinsamt, trist och jobbigt för alla parter. Antingen öppnar man 2 flaskor vin till eller så inser man att det kommer bli en kort kväll. Vuxna människor får ta ansvar för att underhålla sig själva.
Shop-´til- you drop?
Jag och m får väldigt ofta konsumtionsångest. Framförallt efter detta bröllop.. Har ni tänkt på vilka summor man slänger bort på materiella ting???? Jag skojar inte men både jag och M har flertalet gånger diskuterat hur många barn i ett U-land vi hade kunnat ge en jäkligt bra framtid om vi skänkt samma summa som bröllopet kostade till en välgörenhetsorg. Knäppt eller inte?? Det jag vill komma till är att jag och M aldrig kommer sluta reflektera över hur ofantligt mycket man slösar och konsumerar.
Godis, fet mat och barn?
Nu har ju vi inte egna barn men den dagen vi får kommer det inte att bjudas på läsk, Mc Donalds och Godis annat än på t ex lördagar (helst inte ens så ofta).
Vi får gåshud när vi ser barn i vagn sittandes med en klubba i munnen eller mammor som ger sina barn saft eller läsk i nappflaska.
Barn ska och behöver äta nyttigt och de ska röra på sig. Det lustiga är att folk irriterar sig på mig och M för att vi äter hälsosamt och inte köper hem den stora påsen smågodis på fredagarna. Hemma hos oss finns inget vitt bröd, socker eller chips. Och vad handlar detta nu om då?? AVUNDSJUKA!! En önskan om att att kunna var lika diciplinerad själv kanske?? Vi kommer INTE att släppa en tum på att släktingar (inga nämnda) sticker til en kaka eller godis då och då som t ex tröst eller uppmuntran. Kalla oss dumma??
Bråka offentligt?
Finns det nåt mer pinsamt än par som bråkar på middagar eller fester (framförallt när de är fulla??) Jag behöver inte skriva mer...
"Obligatoriska glöggkvällar"?
Varför går man på saker man egentligen inte vill gå på?? Juletid är just en sån tid. Fråga er själva hur många gånger ni egentligen gå på en glöggbjudning fast ni inte ville... Högtider behöver inte betyda måsten. Våga börja säga NEJ. Inte: " Nej tack vi ska... "Eller: " Nej tack för att...." Bara NEJ. Bortförklaringar behövs inte.
Man ska inte ha dåligt samvete över vänner man inte träffar.
Om de inte bor långt bort är förklaringen enkel: Ni är inte goda vänner och därför ses ni inte.
9 kommentarer:
Ah! spännande, men det där var ju the easy part dvs saker ni är överens om att inte kompromissa med.
Har du några heliga kor som sklijer sig från din äkta mans och viceversa?
Hmhm.. Vad som är städat och inte.. Köket... Jag är ju kock så jag har grymt höga krav på renlighet.. Men vilka par har det inte så :) ????
Kan hålla med om många saker på den där listan... Väldigt många.
Kompromisser? Jo. Vi hamnar väl i den fasen där vi får se hur bra vi är på att kompromissa nu när Annas sista kartonger kommer hit hem till oss. Vi ser nog lite olika på prydnadsföremåls vara och icke vara... Fast på det stora hela är vi nog väldigt samspelta vad gäller smak och tyckande.
Jag har inget prydnadssakstycke! Det värsta jag vet är en massa små porslinsfigurer eller glasfigurer eller lerfigurer, och framförallt tomma vaser och krukor som bara ska stå framme...för att de är fina? Nä, det ska va nåt i dem i såna fall. Men jag är absolut inte den som har prydnadssaker, vilket ovanstående talare får det att låta som lite. ;) Jag har en liten söt flicka av Lisa Larsson som jag fått när jag var liten, värd mycket pengar - men har ett större affektionsvärde. Den får vi väl bråka om då. ;) Och SÅNT tycker jag är okej - om det handlar om enstaka föremål. Ett helt avskalat hem utan känsla med bara en massa häftiga, trendiga, kala saker känns kyligt och trist.
Måste säga att jag tycker inte det var så mycket saker att egentligen vara överens om mer än snarare samma generaliserande fördomar om ett antal företeelser.
Har man en extremt principfast uppfattning om något och inte är beredd att ta in nya intryck går man miste om mycket i livet.
Har aldrig förstått varför man måste bestämma i förväg om hur saker och ting "är". Det går liksom inte att kategorisera så (Förutom Finlandsfärjorna då...) och jag uppfattar det som att ni har ett stort behov på att sätta etiketter på människor och företeelser.
Men alla är ju olika!
Andreas: Säg till om jag har fel.. Men har du nyss lagt in det första personliga angreppet på min blogg?? Gillade det inte iaf..Om du uppfattat det som att jag/ vi har ett behov av att ettikera folk kan jag bara säga; Du missuppfattade hela inlägget.. Det handlar om att jag och M tänker leva vårt liv utan att tillfredställa andras behov och önskningar. Eller utsätta oss för saker vi eller våra ev. barn inte mår bra av. För det är väl ändå det som är viktigast?? Att man själv mår bra och inte tar slut på sig själv i jakten på att göra "som alla andra gör" eller "som alla andra vill"??
Söderböna: Håller med dig.. Man ska ha saker för att man gillar dem inte för att nån annan vill ha det så. Jag gillar bara inte småprylar och känner att desto mer saker vi har hemma desto mer blir det att städa....vilket jag inte orkar ;) och du.. jag har två små urfula hundar i porslin som jag fått av min mormor (när jag var liten) men jag älskar dem och dem tänker jag aldrig slänga.. Och M har sina Bondplanscher.. Så det är ju att ge och ta!!
Personligt angrepp? Jag vet inte jag. Det var en avvikande åsikt, jag fick känslan när jag läste inlägget att det var väldigt många generaliseringar. Firmafester, julbord osv.. Jag upplevde det som att det inte handlade så mycket om hur ni gör utan om hur "alla andra" gör, och det var vad min kommentar bestod utav.
Men jag ska naturligtvis inte göra någon vidare och stor diskussion av det hela om du upplever det som ett personligt angrepp, ville bara förklara mig lite kort.
Jag kan hålla med om att julbord ibland kan vara lite motbjudande...När man ser folk lägga sill och chokladpudding på samma tallrik och trycka i sig som svin.
Men det går att äta ett julbord på ett propert vis också. Det ska jag i varje fall försöka göra den 14. Ännu en sak att pricka av på min lista :-)
Skicka en kommentar