Prästsamtal

Behöver jag säga att jag grät i går?? M var nog inte heller så torr i sina ögonvrår??

Vi satt och tittade på varann som tonåringar som precis gjort det för första gången.... Lyckliga...

På vägen hem måste det legat ett rosa skimmer runt oss för vi kunde inte sluta kramas och pussas.

Det är ju oundvikligt att inte prata om Gud när man ska gifta sig. Jag skall vara ärlig; Om jag inte trodde lite lite på Gud skulle jag inte kunna stå i kyrkan och lova M evig trohet. För mig skulle det kännas som hyckleri att genomföra en kristen vigsel om jag var ateist.

Att tro eller inte är upp till var och en. Att söka eller inte. Att ställa sig frågan om det finns något större än livet. Jag kanske inte söker efter Gud men definitivt meningen med att vi är här på jorden...

Jag är inte aktiv kristen men jag är både döpt och konfirmerad .. Men jag tror på "något mer". Sen kan man ju diskutera i alla evighet om vad Gud är.. Men jag vet vad jag tror på innerst inne och det är väl ändå det som är det viktigaste?

I går var vi iaf på prästsamtal vilket i stort sett går ut på hur vigseln går till, vad allt som sägs innebär och symboliken bakom det man gör i kyrkan på en vigsel.

I vårt fall är det en släkting till mig som viger oss vilket känns lite speciellt.

Vi pratade mycket om de små detaljerna som jag och M vill ha med i vigseln. Vi kommerr att hålla varandra i handen som vi gör när vi är ute och går när vi går in fram till altaret. För oss skulle det kännas krystat att hålla på nåt annat sätt, det är inte vi. Vi skall tända ett ljus tillsammans för kärlek och vänskap och för att hedra de som inte är med oss (rent fysiskt) denna dag men som vi gärna hade haft där. Vår präst kommer att prata lite personligt om oss och det känns jättekul att hennes inställning til vigseln är att det skal handla om vår kärlek till varandra.

Prästen som heter Gunilla hade små tips som jag tyckte var mycket fina och symboliska som att när vi håller i ringen tillsammans vänder oss mot varandra för att visa varandras kärlek och när vi säger ja till varandra i löftena att vi tittar på varandra då.. Det är ju faktiskt inte prästen man avger löftet till!

Hon ville veta hur vi träffats och vi pratade säkert en timme om hur vi lever och vill ha vårat liv tillsammans.

Vi pratade mycket om vår syn på ett äktenskap vilket jag och m självklart har diskuterat innan vi tog "steget". För oss handlar det om att vi har bestämt oss för varann nu. Vad som än sker skall vi ta oss igenom det (hm, fast ingen av oss kan förlåta otrohet...) sen om det kräver familjeterapi eller annat, det får det göra då.

Jag tror helt ärligt att folk ger upp för lätt. Det är inte lätt att leva tillsammans!! Min päron gav upp alldeles för lätt!

Det är speciellt att tala med präster de om någon tror ju på kärleken men har också sett livets alla skeden med födelse och död. När vi gick ifrån hennes kontor i Gamla Stan tittade hon på oss och sa: "Allt gott" i stälet för hej då och det värmde mitt hjärta.

Nu känner jag mig lugn inför vigseln för jag vet att vad som än händer denna dag så är M vid min sida och tillsammans klarar vi allt. Vi gifter oss av ren och ärlig kärlek.

Texten i inledningsorden som jag tycker är mycket vacker (och jag ber om ursäkt för att det nu blir väldigt mycket Gud för dem som inte tror , det är okej för mig!!) betyder ju precis vad det säger.. Man skall inte krångla till saker så mycket. Var ärliga och trogna mot varandra. Stå kvar vid varandra trots motgångar och älska varandra högt:

"Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd,

till människors hjälp och glädje,

till inbördes stöd och fördjupad samhörighet

i mörka och ljusa dagar.

Att leva som man och hustru

är att leva i förtroende och kärlek,

att ha ansvar för varandra och hemmet,

att tillsammans ta emot och fostra sina barn

och att troget stå vid varandras sida.

Nu är det mindre än en månad kvar. Det är så fantastiskt härligt!!