Ingenting förvånar mig

Jag har insett att desto äldre man blir desto mindre förvånad blir man över saker.
Förut (alltså när jag var yngre) kunde jag verkligen förvånas över dumma människor och saker och ting de säger eller gör.
I dag rycker jag mest på axlarna och kör en askungen "ja, ja, vad är en bal på slottet??"...
Men har ni tänkt på vad många konstiga männsikor det finns?
Som säger saker så man undrar om de egentligen hör sig själva eller om de helt avskärmat sig från omvärlden och kör sitt eget race, som om de kan bete sig precis hur som helst utan omtanke för sina medmänniskor.
Ovänlighet och intolerans verkar ha blivit den nya folksjukdome
Mer kärlek åt folket och mer glädje framförallt!!
Jag försöker verkligen leva efter det.
Jag hejar och ler åt alla på mitt jobb.
Typ städerskorna som nästan ingen ser de blir så glada när jag kommer på morgonen.
Jag har slutat "snacka skit" eftersom jag tror på Kharma.
Negativa tankar och ett negativt agerande skapar ofta ringar på vattnet.
Sen har jag blivit bättre på att inte omge mig med människor som är pessimister för då dras jag så lätt med och det är ju bara trist!

Ja, det var dagens funderingar.
Ja, en sak till... Hur många har egentligen lämnat msn:s blogg för detta forum?? Vore ql att veta.

Tack å hej, leverpastej!