Kursen som vi går via Profylaxgruppen i city var mycket bra.
Första gången som då var i går handlade om de olika faserna i förlossningen och hur man slappnar av, dvs. andas genom dem.
Vi fick öva på djupandning, mellanandning och lättandning. Jag som fått mycket hjälp med att träna avslappning och mindfulness för att bli bättre i min stress kände mig bekväm i övningarna. Jag kommer ner djupt i avslappning och har inget problem med att sätta på mig den där "nördlooken" som betyder att man slappnar av i hela ansiktsmuskulaturen. Man ser så rolig ut!
För att simulera en "värk" dvs. bli utsatt för smärta får ens partner nypa en på insidan av låret eller underarmen under ca. 20-40 sek och bygga på smärtan från botten till en topp. Innan man gör denna övning är det jätteviktigt att man är överens om hur hårt partnern får nypa såklart, annars finns ju viss risk för obehagliga överraskningar.
M nöp och nöp men jag kände faktiskt ingenting. Handledaren på kursen sa: "Ja men då får du nog nypa hårdare då" Men tillslut insåg både jag och M att jag har fått en hög smärttröskel av dessa två år med smärta och foglossningen har också gjort sitt. Men vi övade. M nöp och jag mellanandades och det gick så bra. Jag fick tillbaka känslan av att jag verkligen hade velat föda naturligt! Övningarna gav mig en trygghetskänsla och jag tänkte ofta " Det här vill jag gå igenom med M". Vi var ett sånt bra team.
Vi fick iaf ett bra tips om att jag kan använda djupandningen då de kommer lägga spinalbedövningen på mig och det lär nog behövas för jag kommer vara så nervös.
Överhuvudtaget är det bra att träna avslappning och att förbereda sig mentalt för det som komma skall. Jag hade en kompis som hade mycket ont när hon ammade och hon profylaxandades hela första tiden.
Vi provade även att krysta rätt dvs. med de övre magmusklerna och inte som när man går på toaletten och gör nr.2. Den övningen var verkligen inte behaglig för mig och mitt bäcken och då förstod jag varför jag inte skall föda naturligt. Det finns ingen kraft där och det gör bara ont. Sen kom något upp som jag inte hade koll på och det är hur lång tid själva krystningskedet tar och det är ju liksom den tuffaste biten av det hela. Oftast tar det 2 timmar för förstagångsföderskor!!!!! Jag höll på att trilla av stolen. Och nu gjorde jag säkert någon stackars ovetande kvinna nervös?
Men enligt profylaxgruppen lyckas de flesta som gått deras kurser hamna runt 45 minuter. Härligt! 45 minuter av tryck "nedåt", grymt och stånk och demonljud!! Och det är då man skall vara som mest avslappnad mellan krystvärkarna och ha som mest kraft i dem.
Sist men inte minst tittade vi på förlossningsfilmen (ja jag satt kvar men tittade bara då och då) med Schyman. Låt mig säga så här: Hon är inte min favoritperson, den är från 1978, hennes man har ryggskott och ligger och coachar henne under hela förloppet (!), barnmorskan är närvvarande under hela förlossningen (vilket inte förekommer idag), hon har en drömförlossning med första barnet och allt är bara så perfekt. Det finns nyproducerade filmer och jag hade hellre sett en sån.
Kalla mig vad ni vill men den filmen var för mig som att rosamåla hela förloppet och den har gått ur tiden.
Vi fick också med oss en hemuppgift som både jag och M skall göra till torsdag då sista kurstillfället är:
- Vi skall lyfta fram de orosmolnen vi har inför förlossingen och ha en strategi för dem.
- Beskriva hur vår drömförlossning ser ut och strategin för detta. Man skall använda positiva uttryck och inte skriva/ tänka: Jag vill inte ha panik, utan i stället: Jag vill vara lugn och samlad. Hitta nyckelord.
- Ta fram en tanke som man kan använda vid varje värk, t ex en våg eller att man dyker.
- Finna målbilder, en som är nära och en längre fram när arbetet är klart.
För oss blir det ju lite annorlunda men vi tänker göra uppgifterna ändå. Jag tänkte knåpa på dem under dagen och sen lägga ut dem här.
12 kommentarer:
Hmmm... När jag i mitt utifrånperspektiv läser detta inlägg så låter detta... sunt, skumt och kul... riktigt kan se hur ni små gullisar flänger runt melllan olika aktiviteter för att allt ska bli så bra som möjligt - imponerande! Sedan antar jag att ni tar ett depåstopp här och där med varsin bägare B & J också! Det är bland annat utifrån det som du berättar om graviditet mm. som jag fick idén till mitt senaste blogginlägg om att ett marathonlopp är en barnlek i jämförelse med de flesta andra utmaningar man ställs inför.
Vad glad jag blir att läsa om kursen. Blir påmind om min känsla av entusism och trygghet när vi gick den. Minns inte att de sa det där om 2 timmar krystande. Eller så förträngde jag det direkt :) Håller med om Schymanfilmen. Jag hade väldigt svårt att fokusera på filmen, stördes av hennes röst och glasögon(!). Blev lite bisarrt.
Mikael: Att skaffa barn innebär ju en hel del inköp och planering.. Men kul är det :-) Kursen är verkligenbra och man vill ju ge sitt barn det bästa. Ja allt detta är som ett marathon.. Mycket som är det i livet. Och för varje utmaning avklarad kommer en ny, det är väl det som är livet? Både härligt och jobbigt. Japp vi laddar med mycket mentala godsaker och också en hel del matiga sådana...
E: Ja den är superbra! Hallelujah. Jag är inte ensam om att rata filmen. Vi bleb inspirerade av kursen iaf och jag sa till M när vi satt i bilen hem att: "Nu kanske det måste bli en nummer två om 2-3 år så jag får göra det hele.." ;-)
Åh så roligt att läsa din blogg och få något sorts hum om vad som komma skall för oss... En fråga; får alla gå en profylaxkurs eller är det nåt man får anmäla sig själva till?
Vickies Vardag: Kul. Väntar ni också? Jag måste kika in hos dig då. Nej, en profylaxkurs får man bekosta själv och vi betalde 1700:- för kursen. Klicka på länken och kolla på deras hemsida. Tyvärr har ju landstinget dragit in på allt sådant men föräldrakurs kommer ni ju få gå men det är mer grundläggande saker och ingen avslappning. Vi kände att vi ville vara förberedda och veta mer ist för att bara gå in där och tro att allt kommer naturligt. Lycka till!
men nej, två timmars krystning kan inte stämma. Det är vansinnigt lång tid. Jag krystade en timme och det var precis vad jag orkade med, barnmorskan funderade länge på sugklocka (hon sa att de börjar tänka på det efter 30 minuter, för oftast ska man inte krysta längre än så). Krystningen var det absolut jobbigaste under förlossningen. Men två timmar, nej de måste ha sagt fel. Eller?
I min journal står det att jag började krysta 07:34 och 07:48 var hon ute. Har aldrig hört det där med 2 timmar men det är kanske en sån där sak också som alla säger men aldrig stämmer?
Jag var lite förlossningsrädd innan jag skulle föda men efter förlossningen, trots en jäkligt jobbig sådan så kommer jag ihåg att jag tänkte: Var det inte värre än så här?
Sen är ju allt det väldigt individuellt.
Act as if: Ja hon sa iaf två timmar.. Kan det vara från att den fasen börjar med värkar, vad vet jag, jag är ju novis?? :-)
Lena: Ja man hoppas ju att et är så.. Kanske för att för de flesta dröjer det länge och då vill man inte säga för kort tid? Jag har ju aldrig varit förlossningsrädd men nu fick jag bli snittorolig ist :-(. Men skönt att du trots allt tänkte som du gjorde. :-)
Jag kan ju ge lite input med min egen erfarenhet och kan säga att man _inte_ låter _någon_ ligga och krysta i 2 timmar (om inte mamma o barn mår bra i det hela o inte är uttröttade o mamman krystar i egen takt) en timme är vårat max, ifrån att man är öppen 10 cm o retraherad tills dess att bebisen skall vara ute, annars så gör man någonting aktivt. oftast innan dess när man ser att det inte går frammåt. Och två timmars kryst för en förstis är överdrivet... en timme är nog mera till sanningen. Men samtidigt kan man inte säga att ohhh vad hemskt ligga o krysta i en timme för tidsuppfattningen i det läget blir helt förvrängd, tre minuter kan upplevas som 7 timmar o 1,5 timme som en kort stund. Själva krystskedet är så som jag ser det ett samarbete mellan barnmorskan och den födande kvinnan där man fokuserar tillsammans, andas tillsammans och ser till att det går frammåt. Och det hela tiden. Jag skulle aldrig låta nån av mina patienter ligga o krysta i 2 timmar o bli trött.
Sen är det otroligt svårt att be någon simulera en krystning utan hjälp av trycket nedåt.. för när man är där och HAR det trycket så kommer mkt av sig själv liksom. krystkänslan infinner sig starkt när huvudet trycker på nedåt.
Jag har ju både förlöst en 60 kvinnor och fött tre barn själv så jag har liiiite erfarenhet iallafall även om den inte är jättestor...
Men visst, en förlossningsfilm är inte alltid överensstömmande med verkligheten men jag som förlöst en del kan säga att det faktiskt oftast är just så. Jag hade mitt sista pass två stycken förstisar som båda två födde precis som på film o hade max 20 minuters krystvärkar båda två... men betänk då att 20 minuters kryst inte innebär 20 minuters värk utan det är ca 1-2-3 minuter mellan värkarna så som max har du kanske då 10 värkar.
Arsch nu snurrar jag säkert till det för dig ändå mera.
undrar du nått så får du gärna fråga.
*kram*
jenny
Jenny: Ja det där med 2 timmar var ju vad hon sa på Profylaxkursen och jag kände ju att det verkade för långt. Nypet på insidan av låret är ju ändå ett instrument för att träna andningen, de kallar det "simulera värk" men det förstår ju alla att det är en större smärta än det. Jag tycker det var bra. Nu ska ju inte vi föda vaginalt (ser du att jag skriver vi :-) men det var bra att gå kursen iaf för om vi mot all förmodan ska ha barn igen efter denna är hos oss vill vi va ett starkt team och kunna slappna av hela tiden. Men profylaxen är ju så bra att ha i andra fall med.
Härligt att du förlöst 60 barn, varit med vid något snitt? Nu väntar vi bara på kallelse här hemma för att få en tid på Huddinjukhus. Känns helt okej nu att det blir såhär men det har varit en lång inställningsperiod och man funderar mycket fortfarande. Känslan av att jag blir snuvad på konfekten är tyvärr fortfarande kvar. Men jag försöker tänka på vad alla mina kvinnliga bekanta säger: Det viktiga är inte hur du gör det, det viktiga är att barnet kommer ut! Tack för att du kikade in. Och ja, jag kommer säkert fråga nåt framöver!
Huddinge sjukhus skulle jag skriva...
Skicka en kommentar