HAR JAG VARIT SÅDÄR SMAL??? Vad roligt att se skillnaden själv. Från 52 kg till 65 på dessa veckor. Nu har jag inte vägt mig på tre veckor så i morgon hos BM skall det bli kul att se hur mycket mer jag lagt på hullet. Och ja, det känns i kroppen. Som att bära omkring på 13 liter mjölk just nu. Nu växer magen verkligen mycket! Jag är mer otymplig och att hitta en skön sitt- eller liggställning blir mer svårt. Magen är liksom lite i vägen. Jag saknar faktiskt att sova på mage, det har alltid varit min favvosovställning. Veckorna de bara springer förbi. Jag tror att när man är gravid eller har barn då går tiden som fortast?
Nu går vi in i vecka 26 och så här står det i "Mammapraktika":
Bebis (24 veckor gammal):
Ungefär 850 gram väger bebisen nu och "hon" är ca. 23 cm lång från huvud till stjärt. Många barn rör sig mycket trots att det börjar bli trångt därinne. (Ja det är tydligt det!!)Det finns en hel del att lyssna på, din livmoder är ingalunda en tyst plats. Ljudnivån kan nå upp till mer än 80 decibel, ungefär som på en livligt trafikerad gata. (Stackare) Det högsta ljudet är din mage som kurrar. (Hinner min mage kurra innan jag stoppar i mig nåt??)
Du:
Din livmoder känns 6 cm ovanför naveln och är ca 24-27 cm från blygdbenet till toppen. (Det där med att känna kanten är nog inte min grej..)Livmodern växer på längden med ca 1 cm i veckan.(Antar att det är därför jag har lite molvärk ibland..)
Nu kan du känna av: Trötthet i ryggen, kramp i benen, tryck mot bäckenet, att du blir varm och svettig. (Ryggen, check.. Kramp, nej tack och lov! Tryck mot bäckenet, haft sen vecka 16 var det nåt mer?? Varm och svettig, varit sen dag ett...)
Pappa: Visst går det att få kontakt med bebisen! "Hon" lär sig känna igen båda era röster. Att höra er tala nu komemr verka lugnande på bebisen efter födseln och underlättar dina möjligheter att trösta och sköta om "henne" när din partner behöver avlastning. (M pratar med Mini så ofta han kan, för ca. två veckro sen blev Mini alldeles still när pappa pratade nu blir det fullt ös..)
2 kommentarer:
Det är så coolt! Fatta vad vi kvinnor klarar av med våra kroppar (och med hjälp av männen då förståss :-))
Jag imponeras av din styrka och din kämparanda trots dina smärtor...
Hoppas att du kan få ha mindre ont snart..
KRam
Ja jösses vad man förändras!Häftigt att kroppen pallar det egentligen. Jag gick också upp massor med mitt första barn. Vägde väl kanske 48 kilo när jag blev gravid och gick i mål på närmare 78 kilo... där slutade jag väga mig och då samlade jag på mig massa vatten på slutet dessutom. Sen ammades det bort och jag vägde kanske 55 kilo ca tre månader senare. Fin mage har du iaf!
Skicka en kommentar