Det känns som att identitetsfrågorna inom mig haglar här hemma just nu.
Jag är på väg att bli MAMMA. Vi ska bli en FAMILJ och M ska bli PAPPA.
Det är nu det slår mig. Inget blir som förr. Jag vet att detta är något alla går igenom när stora förändringar sker. Jag är inte rädd. För varje skede i denna graviditet händer nya saker inom mig och jag bearbetar en sak i taget. Det är en resa. Uppochned, fram och tillbaka. Mot nya mål.
Funderar mycket på hur jag kommer bli som förälder. De saker jag sagt: "Sådär skall jag aldrig göra med mina barn" kommer jag antagligen mest troligt att göra. Och jag kommer i mångt och mycket uppfostra vårt barn som mina föräldrar uppfostrat mig men jag vet också vilka saker jag inte vill föra vidare. Om det är något jag vill bevara är det närheten mellan mig och M och vår förmåga att kommunicera. Jag är livrädd att vi under det första året skall glida ifrån varandra. Det är ju det man alltid hört: "Första året är skittufft". Jag och M pratar redan nu om hur vi vill ha det. Kommunikation, närhet och ärlighet. Jag hoppas och tror att vi kan ha de orden i huvudet när det är jobbigt och man är trött. Vi har en klar bild av att det är VI nu. Vår familj, VÅRA rutiner och traditioner och vårt krypin, dit kan ingen komma och ställa krav och förändra.
Att få barn är det vackraste, åtminstonde tror jag det utan att ha något barn än. Det jag vet är att vara gravid är helt fantastiskt. För det är ju så, detta är den största förändringen någonsin och det är klart man undrar och funderar, jag/vi har aldrig gjort detta förut och det är lite som att hoppa utan att veta exakt hur fallskärmen fungerar. Allt jag vet är att vi kommer landa alla tre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag hade också fått höra att det är så himla tufft att få barn och att det sliter på förhållandet och var jätterädd för det. Och visst är det tufft ibland när man är trött och det skriks osv. Men jag tycker snarare vårt förhållande har blivit starkare. Och eftersom du och M verkar prata om det redan nu och är förväntansfulla över att bli en familj så tror jag det kommer att gå jättebra för er. Ni kommer att bli strålande föräldrar!
heeej sis!
ville bara du skulle veta att jag läser din blogg precis hela tiden! (även om jag är dålig på att lämna fotspår..) vi har fått en dator inne i produktionen precis där jag står :D perfekt! soft tidsfördriv.. annars är det mest regn här nere. jag fick sån där "låna & läs" av mammsen i present också så nu har jag börjat komma igång med läsandet igen. dock inte dina böcker.. jag skickar upp de med pappa E igen tror jag. hoppas du inte saknat dem. förresten har jag träffat en kille tror jag.. vi tog en öl och lira biljard förra veckan och nu på lördag ska vi ut och käka. vet inte riktigt vart detta kommer hamna än så jag säger inget mer :) dont tell mamma!!! jag saknar dig en massa. klappa magen och mannen från mig :D pussar å kramar /syster
Jag har också börjat fundera på hur jag vill vara som förälder. Hur jag vill att mitt barn ska uppleva sin barndom. Jag vill att det ska känna sig tryggt men samtidigt våga vara nyfiken och testa nya saker. Jag är livrädd för att bli en hönsmamma. Men en som jag talade med detta om sa att det är bra att jag är medveten om det...
En sak är säker när barnet blir lite äldre inget ätande framför TV'n, det gör vi jämt nu.
Jag har ju 4 månader kvar att fundera. Sen kommer inget att bli som man tänkt det i alla fall...:)
Så himla spännande att läsa om dina tankar kring er stora förändring... Är helt övertygade om att du och M kommer att vara ett superteam och behålla kommunikationen!
Kram
E: Tack.. Skönt att höra från någon som redan är där. Jo vi är inställda på att det blir tufft och man är trött :-)
Syster: Hej, alltid lika kul att du är här. Bra present du fick av mamsen. Jag slukar böcker här. Nej jag har inte saknat böckerna. Pappa E får ta med sig dem vid tillfälle. Du är duktig som jobbar på!! Dator på jobbet.. Cool!!! AHA!! En kille.. Eventuellt iaf?! Nej jag skall inget säga. Hmmm.. Nu blir jag nyfiken. Du måste komma snart och hälsa på. Kanske sen när Isak kommit och blivit lite varm i kläderna på att vara med mamma och pappa? Kraaaaaam SAKNAR DIG MASSOR!!! Love you!!
Pappanna: Nej ;-) Det är ju det enda man vet nu.. Inget blir som man tänkt... Men det där med teven känner jag igen och är just en sån sak vi pratat om. ABSOLUT inga tv-middagar med lillen... Kul att du kikade in!
Sandra: Tack, det är kul att du läser och jag älskar att följa dig och mannens liv. Jag tror också att det kommer gå bra men gu´vad man funderar mycket. Mental förberedelse så det förslår :-)
Skicka en kommentar