Jag har faktiskt lyckats att natta vår bebbe redan!
Som ni vet vid det här laget är det en riktig liten busbebis jag har i magen.
Det är jättemysigt men jobbigt på nätterna eftersom mamma gärna sover då. När jag ligger och vänder och vrider på mig så gör både M och katten det med. Sen är vi inne i en snurrsömn allihopa.
Nu börjar magen ta lite plats och självklart tycker inte Mini om att ligga och bli "klämd".
Om den blir det reagerar den direkt.
När jag är hos sjukgymnasten och får akupunktur ligger jag på höger sida med en kudde mellan knäna och benen något uppdragna. Fram tills för tre veckor sen då jag var i vecka 24 sov nog Mini när jag fick nålarna men nu är det fullt ös.
Så idag provade jag att klappa på magen där vi (Jag och M) tror att huvudet och ryggen ligger och så buffade lite nere vid magslutet med för att försöka söva bebben. Och vet ni att det fungerade! Den somnade nog för sedan blev det helt stilla där inne. Jag har ju redan lyckats att några gånger sjunga den till ro, men varken det eller buffandet känns aktuellt klockan 02.30 på natten för då vaknar ju M och jag är alldeles för trött.
Ja det är verkligen som jag hört, man kan kommunicera med sitt barn redan i magen, sen är ju alla barn olika men vi verkar ha en som tycker om att man gör sig hörd för den genom magväggen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det låter ju helt fantastiskt, att kunna sjunga och buffa bäbisen i magen till sömns. Min är såpass lugn att jag inte haft anledning att testa, men det låter verkligen mysigt. Och rörande.
Att bli mamma: Ja det är det, och jag trodde aldrig att vi skulle kunna få sån kontakt med vårt barn redan nu. Vi har ju sjungit och pratat med bebben redan från vecka 11 så antagligen är den van och lite beroende (?) nu av tryggheten i det. Hur som helst är det en vilding och just nu känns det som att det inte bådar gott inför första tiden ;-) Men rörande är det, jag gråter ofta mjuka tårar...
Skicka en kommentar