En som tar vad h*n vill ha

Kvinnan på bilden är gravid, trött och lite illamående.

I min mage växer en individ som tar den plats den vill. Och även om det innebär att buffa på mamma ganska brutalt så sker det.

I dag har jag puffat tillbaka för första gången för Mini verkar trivas högst upp i livmodern tryckandes utåt.. Ajajaj.. Det gör att jag känner mig mycket ansträngd och mätt. Undrar hur det ser ut där inne bland mina organ?? Jag vet inte om det är nåt tillfälligt men jag mår lite illa igen. Det tänker jag inte ägna för många tankar åt, kommer det så kommer det. Men kan det verkligen komma tilbaka nu när vi närmar oss vecka 23???

Det är en enorm lycka att vårt barn nu verkligen gör sig hörd!! Jag bara njuter. Just nu läser jag en bok som heter "Oron som gör oss till bättre föräldrar" skriven av Malin Alfvén och Kristian Hoffsten. Känns bra att man inte oroar sig för saker med graviditeten i onödan utan att det faktsikt fyller en funktion; Det gör en redo för att bli förälder. M har fått låna boken "Du skall bli pappa" av Dick Sundevall som innehåller det mesta en blivande fader behöver veta. Det är fortfarande ofta som det slår mig att vi skall bli mamma och pappa, det är liksom för stort och för bra för att vara sant. Livets största chock i positiv bemärkelse!!

Just nu vill vi bara att sommaren skall gå, det har ingen av oss sagt förut. Jag längtar verkligen så efter vårt barn. Jag är redan förälskad! Foglossning, värk och kamper med både det ena och det andra. I slutet av dagen är det jag, M, katten och Mini i magen och det är det som betyder nåt.