Alla vet....

Ja nu är det ju definitvit ingen hemlis längre att det ligger en bebis i min mage. Ingen tvekar att fråga längre.

Det är mysigt att folk frågar och undrar när det är dags.

Jag kommer aldrig tycka att det är okej att folk jag inte står nära tar på min mage.

I går fyllde M år och jag blev "tafsad" på ett antal gånger. Det värsta är att jag har så svårt att säga ifrån. Men jag måste verkligen bli bättre på det!

Mini rör på sig ganska ofta nu och M ligger med örat på magen på kvällarna och pratar. Jag smälter givetvis och känner att han kommer bli en toppenpappa.

Jag är nervös för ultraljudet den 19/4, dagarna går fort nu. Tankarna på att något skulle kunna vara fel finns ju där. Jag vet inte hur jag skulle kunna ta mig igenom en förlorad gravditet till.

För oss är det ju ett barn som ligger där inne i min mage, inget foster.

Jag tror att det är ganska mänskligt att känna en oro under sin graviditet eftersom det är så stort och något jag inte kan påverka eller se hela tiden. Att ens tro att jag och M kan få ett barn är ju så ofantligt stort. Man tänker mycket när man är gravid. Mest glada tankar men också lite tyngre jobbiga.

Här kommer lite information om vecka 18 och vad som händer där inne: (även fast informationen om längden och vikten på barnet varierar brett beroende på vilket sajt man tittar på)

Det 16 veckor gamla barnet är nu 12,5-14cm långt mellan huvud och stjärt och vikten ca 200g. En enormt aktiv period börjar med rejäla träningspass. Han eller hon vrider och vänder på sig, sparkar och slår. Små luftbubblor som kallas alveoler eller lungblåsor bildas nu i lungorna. Fingrar och tår ser alltmer färdiga ut, och de virvlar och ränder som utgör barnets unika fingeravtryck börjar framträda. Nu ligger ögonen i rätt läge och i tarmen har barnets första avföring samlats – barnbeck. Om det skall bli en pojke så bildas prostatan nu.