Om jag skall tro Popsan är det en liten kille vi väntar. Ringen pendlade fram och tillbaka.
Om jag skall tro min intuition vet jag inte alls.
Ungefär 50% av de vi känner är för att titta vad det blir och lika många emot.
De flesta av mina gravida vänner vet vad de väntar... Det har de haft turen att se på UL:et runt vecka 18 för att bebbarna legat så man sett om det är en kille eller tjej.
På min kallelse till Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge står det:
"Bestämninga av fostrets kön ingår inte i den rutinmässiga ultraljudsundersökningen"
Men.. Om Mini nu skulle ligga så man ser och vi bara råkar se???
DAGS FÖR OMRÖSTNING. SKA VI TA REDA PÅ OM MINI ÄR EN POJKE ELLER FLICKA??
Måste nämna att jag nu INTE alls mår illa och det är en skräckblandad förtjusning i det...
Mår Mini bra? Som gravid är man lite "nojjig" när graviditetssymptomen försvinner....
10 kommentarer:
Jag skulle gärna veta vad vi väntar, rent praktiskt är det ju skönt att veta... Nu får man tänka att man ska köpa "neutrala" grejor..
Jag tog reda på könet.. Kunde välja färg till kläderna som jag stickade. Måla barnkammaren...
Det spelar ingen roll om man vet eller inte...man blir lika glad och överaskad ändå....
När man väl får knytet i sin famn spelar det ingen roll...man har fullt upp att se vem bebisen liknar....fast med min första var det bara att ge upp...han var en clooning av sin far...redan som nyfödd.....
Jag vet inte. Jättesvårt, är otroligt ambivalent inför den frågan.
Å enda sidan förstår jag dem som verkligen vill veta. '
Å andra sidan förstår jag dem som vill att det ska bli en överraskning.
Å ena sidan förstår jag dem som tycker att det blir lättare att planera, kanske mer personligt och om något går snett känns det kanske som att det är lättare att hantera och sörja när man visste.
Å andra sidan kanske det är svårare om något går snett eftersom man vet om det var en liten tjej eller kille när man ser andra barn.
Å ena sidan vill man kanske köpa roliga saker som passar in.
Å andra sidan kanske det inte spelar någon roll i slutänden ändå?
Som sagt. Ambivalent.
"När nu tekniken har kommit så långt, varför inte?" som pappa och Annika sa. Man kan väl spekulera fram och tillbaks i det där egentligen. Bebben är ju iaf samma bebbe när den kommer! Men hade det inte vart mysigare att börja fundera på namn och kalla mini för lill-grabben istället ;) Nu tror ju jag iofs att det blir en flicka.. seems like i'm the only one! Så det tror jag bara för att jävlas xD
Förresten så saknar jag dig, syster! Tänker på er varje dag <3 Kramar
Jag skulle inte vilja veta......
Nej, man är faktiskt tvungen att BLUNDA när de börjar komma i närheten, man får inte RÅKA se :D Nej, men skämt åsido, varför är det så himla hemskt för dem om man får veta? Tror de att man ska göra abort om det är "fel" sort? Hur stor är den risken? I Sverige? Här i Frankrike vill de alltid berätta, man måste säga uttryckligen om man inte vill veta. Fast det ville vi. Den här gången, inte första. Omöjligt för mig att rösta, har ingen aning om hur ni verkligen känner, innerst inne. Tror att jag ville veta den här gången, för att det har varit så jobbigt att vara gravid, ville kunna tänka mer på bebisen som en lite tydligare person än bara "bebisen". Jag är jättenöjd med att veta!
Jag har inget åsikt. Men jag har tänkt till lite...Jag tror det är 50% chans att det blir en kille och 50% chans att det blir en tjej... ;-)
Jag skulle nog inte vilja veta.. Tänk om dom ser fel, så konstigt och "besviket" det skulle bli då när ett barn med "fel" kön föds.. Missförstå inte ;)
Jag vet att du inte vill ha allt rosa eller blått, men tänk om de säger att det är en tjej och ni köper klänningar och grejjer.. Lite snopet då! ;)
Alla: Det blev som jag trodde.. NI är lika tveksamma som jag och M. Tror vi har svårt att ta ett beslut till ul:et i april.
Jag skulle INTE vilja veta.....har inte velat det med någon av mina, det finns inget härligare än att få reda på de i samma stund som han/hon är ute!
Skicka en kommentar