Ja!

Jag ska verkligen gifta mig!!!!!!
För varje dag som går nu blir det mer och mer uppenbart för mig att jag skall få gifta mig med mannen jag älskar av hela mitt hjärta. Jag önskar verkligen att jag kunde dela med mig av känslan för den är enorm.

I övrigt pågår nåt slags övande här hemma som jag inte riktigt kan känna mig bekväm med. Jag har väl aldrig förr tänkt på hur jag säger ja?
Men nu går vi och säger JA i tid och otid...
I går när M stod i duschen skulle jag in och borsta tänderna då står han och säger; Jaa, Ja-a, JA!, Jaaaaaa.
Man kan säga ja på så många olika sätt men hur skall man säga det i kyrkan??

Vart jag än är just nu påminner folk mig om att det inte är långt kvar. Jag vet ju att det inte är långt kvar och jag kan säga eller skriva det själv och det känns okej men när nån annan gör det får jag lite panikkänsla.. Är allt verkligen fixat nu??? Jag vet att vi ska på prästsamtal den 18:e.... Och just det blommorna skall beställas...

Möhippa nästa helg.
Prova frisyr nästanästa tisdag.
Söndag om två veckor... Fixa M:s morgongåva.. Sjukt nervös redan nu inför den utmaningen.. Får dra en flarra vin innan.... Nu blir ni nyfikna va???

Morfar ska bypass opereras och vi vet inte när. Alla håller tummarna att det blir efter bröllopet. Jag skulle inte kunna gifta mig utan Moffa! Vi håller så hårt vi kan....